Här fladdrar ingen orolig själ idag, från min soffa med sen frukost ser jag ut genom mitt eget ”panoramafönster”, dungen där min älskade fåglar förser sig av den frukost vi bjuder dem på. Solen fullständigt invaderar min värld och jag tänker sätta mig på altanen och öppna upp för allt det goda ljuset med nyinköpta solglasögon som bara är att sätta utanpå de vanliga glasögonen.
Denna vår, sommar kommer bli spännande, intensiv, rolig och sjukt jobbig. Ett mindre hus ska tas ner och ett Attefallshus ska byggas på samma plats. Vårt hus är inte stort, tänkt till oss två, vilket blir galet trångt när ungarna med familj ska hit och hjälpa till med byggandet av det hus de sen får dela på. Jag oroar mig verkligen, känner en djup rädsla för hur det kommer bli för min kropp, det är inte knoppen som inte vill det sitter i kroppen. Jag tänker katastroftankar som jag mår dåligt av och försöker planera hur jag ska klara av det hela. Jag får nog helt enkelt stanna hemma i stan när de håller på …
Min man han förstår och vet hur knaggligt mitt liv är till vardags, de andra förstår inte att jag inte orkar, fast de säger att de ska ta hand om allt, så orkar jag likt förbenat inte. Ja, jag är svag och inte frisk i kroppen vilket min njurläkare vet om och har hjälpt mig med så långt det går. Jag har verkligen kämpat med att ställa upp så långt jag orkar och lite till genom åren, verkligen, verkligen inte visat att jag är så dålig att jag helst inte vill finnas till alls allt för många stunder. Det här är det absolut viktigaste att få ihop i mitt liv och jag klarar inte av det, bitarna har jag med våld tryckt ner i mitt livspussel och själva motivbilden har blivit skev. Ja, jag skriver om det fast jag har svårt att hitta mitt vanliga flöde, det där ärliga flödet jag har haft och har sånt behov av. Allt för att den där ”Följaren” har klämt sig in i mitt liv, det liv hon spottar på och föraktar. Att den elaka sjuka fan ska sitta och läsa om mig som hon föraktar så djupt, det hämmar mig, jag har alltid haft ett stort behov av ärlighet i mitt skrivande. Jag är inte alls van vid den typen av små människor som vill andra illa, som växer ju mer de trampar sönder, som alltid mår bäst när de sårar, förnedrar, förgör, förminskar andra för att själva må bra.
Usch, skakar på mig, gör en mental rensning för att gå vidare ut i flödet av ljuset, skrota lite på tomten och bara vara i nuet med min man.
Livsglimtar 
Det viktigaste är trots allt att din man som du lever tillsammans med vet hur din vardag är och hur du fungerar.
Annars så tycker jag det låter ett roligt projekt och det kommer säkert att bli hur bra som helst när det blir klart.
Kram
Det tror jag också, jag orkar alltid lite mer än jag tror så det blir säker bra.
Kära nån, låt absolut inte nån tokig utomstående person förpesta din tillvaro. Ta till dig din närmaste familj och vänner. De är de enda som räknas.
Gina barn måste väl känna till din situation? Om inte, lugn bara lugn, vuxna barn kan vara totalt insiktsbefriade. Hjälp dem i så fall på traven med läkarens åsikter!
Kramis
Surridurran, jag ska släppa idioten från och med nu har jag lovat mig själv. Dottern fattar tillräckligt, sonen tror jag bara blir irriterad, men jag får väl ställa upp för mig själv och markera bättre. Kram
Morrn! 😉
Jag har rotat runt nu en massa men hittar inte något om att ta bort följare..
Du får maila suporten kanske.
Ja du varför ska det vara så svårt att förstå att vi inte orkar?
Man tycker ju att de närmast oss borde fatta!
Sen är det ju också dessa medsjuka… Som tycker en massa för att de kan!?
Jaja..
Hoppas du hade det ljuvligt på balkongen igår o hoppas dagen blir okej!
Kram Maggan o 🙂
Tack för att du rotar, jag har läst och läst här inne hittar inte heller något. Går nog inte att göra något mot bara just följare. Skriver hon kommentar kan jag bara radera, men vill inte ha ett ord från henne alls. Kram
Jag tycker det är konstigt att man på en betalblogg inte behöver godkänna följare!
Sedan är det inget konstigt att våra vuxna barn inte förstår hur ont vi har. Hur ofta ”beklagar” du dig att du mår dåligt inför dem? Dessutom VILL de inte acceptera att mamma är sjuk! Mamma ska vara som hon alltid varit, annars blir de vuxna barnen rädda! Blir mina barn allvarliga och inser att min sjukdom inte går att bota, bara lindras, då blir jag också rädd. De vet ju så klart, men blundar de, då syns det inte.
Så är det för mig och jag tror att det är sanning för dig också?
För övrigt så är vi begåvade med humor, humör och tålamod. På gott o ont.
Kram Söstra mi🐝💕
WordPress kostar inget att ha, det är sant det du skriver om barnen. Mina var väldigt rädda när jag var som sjukast, lite som en struts stoppa huvudet i sanden och låssas att allt är som vanligt. Kram