Lite får jag gjort i stickhörnan min i soffan.
Ligger söndagsslö i soffan med ryggen mot vardagsrumsfönstret, det drar kallt om ryggen då jag i min optimism stängde av alla värmande element, när solen flödade in varhelst den kunde. Vad att vänta i mars månad, med hela april kvar av uppdykande oväder, snö, regn och blåst. Men jag gillar allt som är svalt, min kropp har fått fel på värmereglaget som för evigt står PÅ och eldar rena värmekatastrofen, snacka om att elda för kråkorna.
Efter att två dagar i rad ha träffat mina ungar med sina ungar är jag som en stoppad korv av alla goa känslor. E med sin nätta tvååriga kropp for som en virvelvind runt och upp i min famn för att som en hal ål glida ner på golvet och vidare. Det pussas och kramas, hela ungen är som pulserande av kärlek blandat med intressant tvåårstrots. När hela hon inte vill njuter jag av trotset i hennes kropp, så jäkla sunt och befriande. Här sitter då en galen mormor och njuter när ungen inte vill, yes kör hårt! Dagen blev inte mindre bra när jag fick överlämna en hel Ikeakasse full med mönstertidningar, mönster och böcker i konsten att … Sticka, virka osv. Dottern har redan fått låna min overlockmaskin helt ny och fin stod den bara här och liksom hånlog mot mig. Vad skulle du med mig till sa den undrande? Ok, inte var tanken att köpa den för att dottern skulle njuta av den, men eftersom jag aldrig kommer till skott var det bättre att hon lånar den och syr. Det mesta hamnar hemma hos dottern, två symaskiner, två provdockor osv. Jag ger hellre min dotter fungerande saker än att sälja dem.
Igår kom yngsta lillpajsaren 6 månader med ett evigt leende och dregel hängande i mungipan och snart över hela mig. Yngsta gogrisen L, jag bara dör av kärlek och låter honom smaka på mig både här och där, själv klämmer jag på trinda lena lår och njuter så fruktansvärt av att vara nära pussa och busa. Han blir yngst att följa mig i spåren och prata öronen av mig …
T mitt speciella barnbarn nu sex år, leker stundtals helt inne i sin värld i det rum vi har ordnat till ungarna med leksaker och allt de kan önska leka med. T har vi haft nära oss sedan han föddes, sonen har varit ensamstående med T och vi har på så vis fått ett barnbarn som blivit som vår egen. Så nu vet ni hur det är med T mitt älskade barn.
Nu ska här donas lite så jag sätter .
Livsglimtar 
Jag hänger mig fast vid ”första barnbarnet, något speciellt”. Mitt första barnbarn blir 30år i sommar och tillbringade småbarnsåren på ungefär liknande sätt, fast ensam med studerande mamma. På så vis fick vi vara mycket närvarande extraföräldrar, inte mig emot då jag precis som du inte hade någon annan liten unge att älska. Nu är hon vuxen, fast jobb, egen lägenhet o bil. Jag har fler barnbarn, men hon har en särskild plats hos mig.
Dregel, trots och springibenen är inte alls så besvärligt med barnbarn, jösses, man har dem ju inte hos sig jämt! Första svordomen, ” ävla” är rent kul, likaså att hävda sin rätt o vilja på ett mycket handfast sätt, med högrött ansikte och svarta ögon. ”Den ungen är det krut i!”
Jag kommer ihåg T som din egen ”marsipangris”, tyckte alltid det lät så fint!
Sköt om dig och fortsätt utrusta dottern med fina prylar!
Kram söstra mi❤️
Jo, på tal om ungar och svordomar. Py Paane sa vår dotter och det var ju jättegulligt, jag säger så själv ibland i familjen som vet vad det betyder 🙂
Det var ju så oväntat att vi skulle få så mycket tid med barnbarnet, en gåva som jag är så tacksam över. Han var i stort behov av farmor och jag av honom under de där svåraste åren i mitt liv som njursviktig/dialyserande/njurtransplanterad med huvudet fullt av tankar om livet och döden. Han var ett så tydligt bevis för att det var viktigt att jag fortsatte leva, bara kämpa på. Tänk att du också skulle få samma uppgift som mormor, tänk den dag Tim är trettio, vuxen och lever sitt liv, gud så jag vill leva hela vägen med honom. ExtraVarma och Stora Kramar till dig söstra mi ❤ nu kämpar vi båda på!
Ja, man har ju gjort det – trott att våren är här – lite väl optimistiskt tänkt var det ju.
MEN – den kommer – också i år 🙂
Var så säker ….
Så härligt med barnbarn och jag förstår hur mycket de betyder för dig och er. Jag minns också T som ”marsipangrisen” så nog har han en speciell plats i ditt hjärta 🙂
Kram
Just precis min marsipangris ❤