Ibland måste man ta tag i sig själv, skaka om sig, rent av piska sig själv vidare. Där är jag nu och inget får igång mig, spelar ingen roll hur jag skakar eller piskar mig mentalt, det är bara segt och tungt.
Hur jag än tänker blir det fel, betraktar mig själv och ser, vet så tydligt vad jag borde göra, men själen, kroppen vill inte lyssna på mig. Jag borde så mycket men tyngden i mig gör mig som förlamad. Andra skär sig, jag tröstäter eller äter minimalt, andra springer mil på mil, jag ligger och ligger i soffan, hela jag är verkligen en soffpotatis periodvis. Upp och ner, ner och upp, fram och tillbaka, ut och in för att sen landa i mig själv och må bra.
Motsägelsefull så det räcker och blir över … Så här är det med en bit av mitt liv, min IBS mage styr väldigt mycket av min vardag, det går inte att motionera eller ens promenera med någon behållning. Som en blixt från en klar himmel eller rättare sagt för att kroppen/tarmarna rör sig mer än normalt så sätter magen igång. Rusar hem så fort det bara går, rusa när ni håller på att göra på er så får ni känna hur roligt den situationen är. Jag fullständigt hatar hela den biten och framförallt IBS skiten.
Snart ska jag på kontroll igen av njurfunktionen och allt det drar med sig, även kolla kolesterolet och jag tänkte då att jag skulle se till att mitt kolesterol fortsätter att se bra ut, köpte på apoteket havrehjärtan, ett preparat som lär sänka kolesterolet litegrann. Allt för att jag inte vill tvingas äta kolesterolsänkande medicin igen vilket jag på eget bevåg har slutat med och har normala värden.
Men vad händer då? Jo, magen packar ihop, svullnar och känns ungefär som när värkarna satte igång vid förlossningarna, stenhård, jag får som konstiga kramper i hela magen som inte gör ont bara känns obehagliga och så rysfryser jag. Har haft det tidigare och jag vet inte vad det är, det vet inte läkarna heller. Kanske förstoppning någonstans fast jag går på toa. Jag hade tänkt gå till frisören med mitt barnbarn, det är vår grej och så går vi på fik efter klippningen och delar på en tårtbit. Delar inte av snålhet utan för att han vill ha tårta, men sällan äter ens den halva han har fått, därför delar vi. Nu blir det inget av med besöket hos fri..Sören som han trodde att det hette för några år sedan.
Det här med magen är en del av det som gör mig tung inte bara på vågen, begränsar mitt liv fast jag kämpar verkligen för att ta tillbaka det som är mitt liv. Men så kommer det stunder som jag skrev om tidigare och ibland så blir det för tungt helt enkelt och jag tvingas dra mig tillbaka någon vecka. Sen brukar jag komma igen, få upp farten igen och känna mig mer som mig själv.
Nu ska jag tvinga mig upp, duschen, ut, gå runt huset och antagligen få rusa hem på toa snabbt som bara den. Det finns alltid hopp om livet om än i små stunder vissa dagar, andra dagar kan det vara fullt ös, trot eller ej.
Livsglimtar 
Känner igen mycket av det du skriver om mående – dåligt mående. För mig är det mest andra kroppsdelar som krånglar, men ändå. Det är tufft att ha det besvärligt och den som inte har haft smärta etc kan inte förstå utan tycker att man gnäller och sätter på sig offerkofta.
Hoppas du mår bättre snart och kan gå till Sören med barnbarnen!
Andra som inte själva lider av ett skvatt kan hålla truten, vem är så korkad att hon tror att jag eller du skulle välja våra fysiska problem och stundtals tvingas leva ett förkrympt liv? Men jo, det finns de som tror det, de som tror de vet bäst och tror sig ha rätt att kränka andra, krympa andra för att själv må bra.
Vi skiter i den typen av krälande sk människor, vi har ett liv att leva med kärlek i kärlek.
Besök hos Sören får bli nästa vecka …
Kram
Hela ditt inlägg säger ”frustration”!
Bättre dagar kommer, du får inrikta dig på det, men tyvärr så är skitdagarna ett faktum, bara att följa med i dem.
Skickar Styrkekram till alla dina skitdagar, de bra sköter sig utan.
Omfamnar dig med värme och kärlek söstra mi❤️
Kära Inger du är väl den rätta att ge råd, du står där så fint på bilden jag såg tidigare idag. Mitt hjärta, så tålig, mer jävlar anamma får man leta efter när cellgifterna letar sig runt och gör sitt jobb i din kropp.
Här sitter jag med en flygande Jakob till lunch/middag allt blir så sent de dagar många vill prata med mig i telefonen. Jag får inte mycket gjort, tankar och planer fladdrar runt och verkar svårfångade. Maken ska köra till tippen hela lördagen med resterna från lillstugan, jag kommer väl sitta ute och hålla koll på att han jobbar av bara tusan. Solen kanske tittar fram imorgon, idag har det varit blandad kompott, grått, regn, solstrimmor, grått, regn ja, du fattar.
❤ Mina tankar finns med dig oftare än du tror. BamseKramar ❤
Min son blev bra i magen när han tog bort gluten o komjölk. Getost fungerar. Han är liksom jag känslig för detta men jag utvecklade hudsjukdomen Rosacea, nu fri från symptom så länge jag avstår mjölk o gluten. Min mage blev bättre påköpet, alltid haft lite bullrig mage.
En artikel om antiinflammatorisk kost fanns i HJ.
http://www.hemmetsjournal.se/Medicin/Medicin-och-halsa/Gunnel-blev-frisk-med-antiinflammatorisk-mat/
Vårhälsningar!
Kirstie
Hej Kristie, tack för att du delar med dig. Jag har prövar det mesta under lång tid, tagit bort mjölk och bröd, ätit snäll icke bubbelskapande mat och inget har gjort det bättre. Nu testar jag att dricka Lunelax normaliserar tarmfunktionen vid både hård och mjuk mage. Ska inte ge mig utan forsätta tills jag får ett resultat, hoppas jag.
Kram