Här får det gå på ett par röda, har en del att ta tag i, men det får väl vänta en stund. Helgen var ett lyft, undrar varför vissa dagar lyfter sig över andra? Vi donade på landet, solen jobbade på heltid och tippen fick två besök med skräp från huset maken tog ner, grillen gick varm och årets första mygga slog jag ihjäl med stort behag.
Hittade en fin barncykel till barnbarnet på nätet i andra hand, hans första och det är stort för varje barn. Sån lycka och spänning när han och pappan drog iväg för att lära honom cykla. Farmor och farfar gick hem och gör sånt man gör på kvällskvisten, det ringer på dörren 1,5 timmar senare och där stod barnbarnet, pappan och cykeln … nu kunde han cykla, vi fick se inspelning på mobilen. Stolt och bubblande glad var mitt lilla hjärta med cykelhjälmen i famnen och truten som bara bubblade ur sig närgångna beskrivningar om vilka buskar han hade besökt, vilket träd som stod i vägen. Jag blir ju lika löjligt glad och liksom invärtes hoppande när han är glad, min lilla kille.
Nu måste jag sätta igång …
Livsglimtar 
Vilken lycka!
Härligt med barnens bubblande glädje. Vilken lycka i farmors hjärta!
Det var verkligen en höjdare.
Å vilken lycka! Men det var ett kvickt barnbarn att lära sig! 😛
Åh, så härligt och vilken glädje 🙂 Då blir man varm i hjärta och själ ❤
Tror grabben är lik farmor och sin pappa … inte sjutton kan man tro att jag har slagit frivolter och hjulat som värsta tombolahjulet som ung, hopp, studs och dans. Tror sånt är ärftligt, hans pappa har alltid varit otroligt duktig fysiskt och snabb att lära. Men att han skulle lära sig cykla så snabbt var mer än jag hade väntat mig. Fatta så lycklig han är, det första han pratade om i morse.