Sån puls i rusningstid

Ett möte inne i stan med en Fb kompis… var faktiskt många år sedan jag åkte till stan själv, lusten var stark till detta möte och nog kom jag dit.

En så intensiv och härlig eftermiddag, så vi har pratat och jag har njutit av utbytet av tankar, känslor och samhörighet. Finns väl inget som kan slå ett möte när allt stämmer, vilken kick!

När jag kliver ut upptäcker jag att det är rusningstid, Götapetter jag har inte varit mitt i rusningen på jag vet inte när. Jag trampar ner i tunnelbana och känner mig lite överväldigad av mängden folk och energierna som rusar runt mig. Byter tåg i T-centralen och sitter där på en bänk i mullret från tågen, skriandet från räls, människor som hastar förbi, energierna fullständig överväldigar mig. På tunnelbana igen upptäcker jag att vi har drabbats av ett kraftigt virus i befolkningen, när jag åkte hem från mitt jobb i stan för många år sedan så läste jag och folk tidningar, var och en i sin lilla bubbla. Nu satt alla med ansiktet ner i mobilerna, jag blev faktiskt chockad över hur totalt absorberade folk är av mobilviruset. Insåg att det var väldigt länge sedan jag åkte i rusningen och folk har totalt bytt skepnad sedan jag sist deltog.

Sen slutligen bussen och där var det likadant, mobiler och icke närvarande resenärer, en lite kille i vagn var trött och jag log när jag såg att hans skor satt på fel fot.

Väl hemma ringer en Fb kompis från Norrland och skulle snart besöka hufudstaden, hon undrade om vi kunde ses. Klart vi kan, så hon kommer över på kaffe i början på nästa vecka, ska bli kul att ses för första gången. Vilken härlig dag!