Hjärtat ska inte alltid ha första rum

Vi vet inte heller varför vi gräver?

Idag körs rester av det gamla huset till tippen, farfar har förstärkning av barnbarnet T som stolt klev i ett par rediga snickarbyxor med alla tänkbara fickor där det fantiserades om vad han skulle ha däri. Ensam blev jag i stugan med enbart fåglarnas konsert, svartvita flugsnapparen är på plats igen med ett evigt kråmande och revir pipande.

Jag har läst runt i olika artiklar och tänkande av både kreti och pleti, ibland blir jag så trött på rösterna och åsikterna. Allt är så skrivet i sten för vissa och tycker man fel så är man ohuman eller rasist i detta land, spelar inte så stor roll vad det handlar om ifall man inte håller sig till den stora skara som enbart tänker med hjärtat. Ett land kan inte styras med hjärtat, det skulle betyda att inga lagar gäller eller gränser, låt allt flöda bäst det vill mixas och blandas. Jag tror inte att något folk klarar av att släppas fritt, det ansvaret tror jag är en utopi att vänta sig att den stora massan ska klara.

Vadå?

Frihet ska alla ha!

Jag hör hur alla hjärtan protesterar och tänker tala om vad skåpet ska stå, för sånt klarar bara de av att styra, kväsa och bestämma. Vad tror det att frihet är? Ett barn föds och växer upp till en trygg människa av kärlek, omsorg och gränser, de som inga gränser lär blir otrygg i sig själv, en plåga för sig själv och omgivningen och samhället får bara en kostnad och besvär.

Det är gränserna som ger oss frihet, släpper vi hjärtat fritt att härja utan gränser, tanke, utan framtidsplaner, utan ekonomisk plan, utan insikt om människors vis att hantera tillvaron när det kommer till extrema nerdragningar av resurser då ligger vi illa till.

Jag ger inte mycket för hjärtat utan tanke, insikt, planering för framtiden i ett land som vårt. Vi som nu är helt utan hjärta och vågar tänka högt, vi som inte har tappat allt sunt förnuft får trösta oss med den tyske filosofen Arthur Schopenhauer som sa; Alla sanningar genomgår tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sen blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som självklara.