Är hemmet energilöst när man kommer hem?

Hittar ett inlägg som jag tydligen glömde bort att publicera, något försenat bjuder jag på dessa rader. Jag skrev det i augusti förra året.

Varje gång jag kommer hem igen hamnar jag i soffan och konstaterar att mås och trut har ordnat återväxten under min frånvaro. Ljuden av måsbarn som övar på kommande måsskratt är bara så roligt att höra, jag är inte hemma förren jag har sällskap av sjöfåglarnas ljud. Småmås gnisslar det och gnäller om, jag kan inte fatta hur det där ljudet blir måsskratt? Värsta målbrottet …

Att se dem sväva runt så här högt upp är en välsignelse, de kastar ett öga på mig när de genar förbi vår balkong.

Det gungar en 18 gradig sval luft ut från AC:n, utan den skulle jag kippa efter luft som en fisk på torra land. Vår lägenhet har varit igenbommad i fyra veckor
så värmen sitter i alla väggar, som ångande bastuväggar.

Tvärdraget har förvandlats till getingdrag och jag skriker och fäktar än hit än dit. Maken som lugnar mig med ”sitt still, han gör inget” får mig att krevera. Inte tänker jag sitta här och vänta tills den gör något, säger bara det och så slår jag ihjäl dem en efter en, idioter vad har de här att göra?

Satt och tittade på bilder från Prideparaden, tänkte att det är konstigt det hela, allt detta stohej är så sexfixerat. Jag har gayvänner och har aldrig
haft något som helst problem med vem folk har sex med så länge man inte skadar någon annan.
Allt hat som finns i samhället förstår jag mig inte alls på, att slå ner någon oavsett anledning finns inte i min värld. Allt det här hatet mellan olika religioner förstår jag inte heller. Att måla nazistiska kors på hus där judar bor eller bränna moskeer.

Är det mitt land som jag har vuxit upp i?

På tal om land så kom vi hem från vårt igår, det är alltid lika speciellt att kliva innanför dörrarna. När vi satt i bilen hem så säger jag till maken att det alltid känns tomt att komma hem. Som om det inte finns energi i lägenheten, nähe så hade maken aldrig känt. Ibland tror jag saker är helt normala att känna och tro, sen får jag höra att andra inte ens fattar vad jag pratar om. Inte konstigt att världen ser ut som den gör eller?

Smaken är som baken, kan detta vara något för Prideparaden? Kasslernät?