Om jag blundar …

så slipper jag se min medpassagerare peta näsan i speglingen i tunnelbanefönstret, så lätt vissa har att känna sig ogenerade på allmän plats. Snabbt susar en tiggare förbi och lägger en lapp på sätet framför mig med sin vädjan om pengar … lika snabbt susar han tillbaka och samlar upp lapparna utan napp. Jag trivs på tunnelbanan, doften, ljuden och möjligheten att se på andra passagerare eller trafikanter som vi kallas av SL, trafikanter är ett ord som känns fyrkantigt, underligt ord. Sitter där och funderar på om jag ska åka med till sista stationen som en liten utflykt,  fram och tillbaka , men inser att det kanske inte är så hälsosam slutstation. Byter tåg i Östermalmstorg, bara några steg över perrongen, snabbt går det, jag ilar ut ur och in i ett nytt tåg i ett språng. Pust, vilken tur att det kom så snabbt ……. inser plötsligt att jag i min iver klev på vagnen som tar mig tillbaka dit jag kom från  😉   Korkskalle tänker jag om mig själv och hoppar av vid första nästa perrong. Ännu en tur jag har klarat av, lurat Taxi på nästan trehundra kronor … barnsligt glad att jag orkade och att magen inte konstrade. Nu för tiden har jag inte stora förväntningar på vad som ska hända mig runt hörnet, en tur i tunnelbanan, bussvängen runt ön för att komma till slutstationen hemma är den högsta mentala vinsten. Att det tar kan jag garantera, sover totalt utslagen efter lunchen flera timmar.