Tunga droppar rinner ner för rutan och väderomslagen tycks oändliga i sin nyckfullhet. Jag känner mig inte grå, men kroppen är tung att leva med idag, lågt blodtryck, sus i öronen och den underliga durrtonen nanosekunden innan jag tror att jag ska svimma? Vad sjutton hette han Quasamemo? Han med puckelryggen som hasar sig fram, en kopia av mig idag. Det går nästan inte att gå rak när hela kroppen vill rasa ihop på golvet.
Efter ett par dygn på landet där mina tankar kunde lugna ner sig, samtalade också med dottern i telefonen, då la sig mitt inre till ro. Overklighetskänslan smög sig på, lurig känsla som jag inte kan ta på eller få ordning på?
Ettårsdagen för vår hunds dödsdag kom i samma veva, men flöt rätt smidigt, glad var jag för det. Även där slingrade sig känslan av overklighet in, ett helt år sedan, ofattbart. Som jag har gråtit och sörjt den lilla älsklingen, och ännu gör, ett jäkla bölande här på bana åtta, rätt vad det är, vare sig jag vill eller ej.
Sen dag tre ringer sonen och berättar att han ska gifta sig i sommar, snacka om att kastas mellan förtvivlan och glädje inom loppet av tre dagar. Du som känner mig och sonen får lov att inte berätta det jag nyss skrev. Tids nog berättar de nog för andra vad som är på gång.
Livsglimtar 
Quasimodo?
Här har också varit dagar av förtvivlan blandade med mindre oro. Jag känner mig så tung och trött och livet är övermäktigt ibland.
Dagens ljusglimt var ett kärt återseende som skedde helt apropå. Man får ta vara på de mänskliga solglimtar som finns när regnet öser ner utanför.
Skönt att du har ordning på stavandet av Quasimodo, ibland är det så tomt i skallen att det ekar … orden gömmer sig, tycker det blir mer tomt när jag inte mår bra. Visst fan är det jobbigt att knäa runt i seg deg, deppigt och trist blir det. Tur av vi åker lite upp och ner så inte allt bara blir grått. Jag håller på att trappa ner mina antidepressiva tabletter, tar tid och måste göra så, jag har aldrig ätit någon hög dos, men nu tänkte jag att jag måste tillbaka i ”normalt” känsloliv. Blir jag för deppig får jag väl börja igen svårare än så är det inte.
Min man kom hem med de två sista böckerna i trilogin Cirkel som jag har slukat fast det är en ungdomsbok, nu återstår Eld och Nyckeln. Min dotter var förvånad över att jag gillade den, sånt brukar ju hon och sonen läsa. Kul att man kan överraska sina barn då och då, har du läst dem? Kram
Jag har läst hela trilogin och gillade Cirkeln bäst. 😃
🙂
Tur att tillvaron balanseras av så goda nyheter också! Inte för att det ena kompenserar det andra men ändå. Bröllop är alltid stunder av glädje!
Håller med och det ska bli roligt.
Ja, det är väl det som är livet på något vis??? Tvära kast!
Kram
Skulle man lätt hålla med om, som en Frisbee hit och dit snärtiga ryck och ibland platt fall.
Kram på dig Going!