Ibland fullständigt faller jag

in i en bok och lyckan är ju när man läser en genre man aldrig tidigare ens har nosat på som visar sig vara uppnosigt spännande med magi vilket jag verkligen gillar och inte alls larvigt som jag hade tänkt mig. Tursamt för mig är det en trilogi om totalt 1.962 sidor, snacka om att jag har läst och läst. När jag berättade för min vuxna dotter vad jag läste sa hon ”Va, läser du sånt?” Ja, tänk att jag gör det 🙂 En trilogi av Mats Strandberg Sara Bergmark Elfgren Cirkeln, Eld och Nyckeln

På vägen hem från landet dundrade vi in till dottern, svärsonen och barnbarnet Styv Kuling nu två år. Vår dotter kallades Stormen som liten och barnbarnet har jag döpt till Styv Kuling, inga lugna stunder där inte, så mommo och mopa har fått njuta av friska vindar och spring i benen. Hon är härlig men kräver mycket uppmärksamhet. Hennes ”pappa gilla” så vi fick middag som heter duga, riktigt skönt att bli bjuden på middag.

Jag gjorde stor entré, kom med två väskor i handen och tjoar på svärsonen som sitter i trädgården samtidigt som jag ska kliva över ett kompostgaller som stod där för att Styv Kuling inte ska rymma. Tjena, jag föll in i gallret och lyckades rulla runt så jag visste inte vad som var upp och ner, ont gjorde det också. Min svärson kom springande och hjälpte mig upp, Götapetter nu har  jag blivit gammal.

Nu ska jag äta lite paj till kaffet och lyssna på Nyheterna, Annie Lööf är ingen favorit, det har visst varit Centerns dag i Almedalen, tycker hon påminner om Maud Olofsson samma ettriga terrier, ilsken och gapig. Finns för den delen inget parti som är en favorit nu för tiden, de bara gafflar och ljuger.