Denna dag verkar inget

Kanske därför allt slinker mig ur näven.

gå som det ska. Började med att vakna, lite lättare så att leva om man är vaken. Inser att jag glömde kvällens sista dos medicin och blir lätt hysterisk, sveper i mig tabletterna och ångrar mig väldigt snabbt, det finns ju en morgondos som ska tas. Så nu har jag verkligen sänkt mitt immunförsvar.

Sen börjar jag tänka taktiskt och stänger alla fönster och dra ner persienner, här ska ingen värme slippa in. Jag har aldrig sett att de har fönster öppna utomlands när det är varmt som attan, allt är igenbommat. Inte tänker jag gå ut heller.

Just nu är jag så dålig på att äta om inte maken lagar mat och ställer fram, hittar rester från matjesillsmiddag som jag gör till lunch, en stor hårding med smör, skivad kokt potatis, hack från kokt ägg, rödlök, gräslök, matjesill och slutligen några ränder gräddfil. Lägger hela härligheten på ett fat och vips glider mackan iväg och hamnar upp och ner på golvet.

Jag blev inte ens förbannad, torkade gräddfil och hack långt upp på skåpdörrarna  … leda och hopplöshet, som om allt prompt måste hamna på golvet.

När jag är riktigt svag hamnar allt på golvet, till och med jag, men inte så ofta tack och lov.  När kraften inte räcker att böja sig kan du ge dig den på att allt slinker ur näven. Eller så kör jag mitt paradnummer och slår ut en 1/2 liters glas med vatten, en svepande gest, sen är  katastrofen ett faktum. Vet du hur mycket det blir att torka av en 1/2 liter vatten?

När man som jag har en transplanterad njure så måste man låta njuren ta Silverfisken varje dag, det är simma som gäller, njuren ska inte ”gå torr”. Därför har jag dessa stora vattenglas stående på bordet dygnet runt. Har man som mig aldrig druckit så bra, får man lära om, vilket inte är så lätt när man har svaga törstsignaler.

Nu har jag en broccoligratäng i mikron, den och kycklingrester? Undrar hur resten av dagen blir?