Nu har jag stickat de blå sockorna och de grå tovade vantar till en vän som har beställt. De små sockorna ska mitt äldsta barnbarn få.
Stickorna brinner
Bättre sent än aldrig
Bättre sent än aldrig
Nu har jag stickat de blå sockorna och de grå tovade vantar till en vän som har beställt. De små sockorna ska mitt äldsta barnbarn få.
Niklas Natt och Dag bloggar om kultur.
My life My show, My dog, Enjoy
HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE
Ôm ymse händelser i varda'n
Lär dig sy personligt och lekfullt
Lev och låt leva
- och livet går vidare
TJYVTJOCKT
Livet på landet
Aspergers syndrome, bipolarity, photography, art, poetry.
– med Sissella Helgesson
min vardag, en bråkdel av mitt liv
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
Livet på Udden i text och bild
& bamse
Din syfröken på nätet!
om mina dagar här och där
Smått och gott i vardagens labyrint
textil inspiration och om livet med en pudel
Livsglimtar 
Jättefina sockor. Barnbarnet blir säkert glad.
Så fina de ser ut! Blir säkert uppskattade av barnbarnet 😀
Så fina! Själv är jag helt kass på att sticka. Minns fortfarande med fasa när vi tvingades sticka raggsockor i slöjden. Det gick så långsamt för mig och jag blev aldrig färdig, till slut smugglade med mig stickningen hem och lät mamma sticka klart. Antar att det bland annat är sånt som mammor är till för, haha…! 🙂
Mormor lärde mig sticka, så sa jag till slöjdfröken som ville att jag skulle visa hur jag gjorde. Alla våra stickade lovikkavantar skickades till hemslöjdföreningen i någon slags tävling och jag fick ett diplom för ett nytt sticksätt. När jag stolt visade mormor diplomet så ville hon att jag visade hur jag stickade. Inte sjutton stickade hon som jag gjorde, jag vet än idag inte hur jag gjorde. 🙂 Jag har hört fler som smugglade hem vantar och fick hjälp att bli klara.