Elchock genom kroppen

Från en nyvaken lite regntrött morgon vinglar jag ur soffan när telefonen ringer. Sonen är på vårdcentralen på väg till akuten, vad säger man, hjärtat stannar och jag håller andan när han berättar att han har fått el i sig och ska observeras under fyra timmar.
Usch, jag är bara ett för ynkligt skal till mamma som inte gråter under samtalet, men så fort jag lägger på så kommer rädslans tårar. Klart vi hämtar ungarna på dagis och skola, samtidigt typiskt att sonens fru jobbar kväll. Vi hämtar även dig på sjukhuset om allt är som det ska.

Tanken har tänkts så många gånger, rädslan har funnits och levt sitt eget liv. Du är inte elektriker, men drar ledningar till larm och kryper ofta uppe i tak, in i prång och ut på höjder en mamma aldrig vill tänka på. Gamla hus med äckliga trånga utrymmen med Gud vet vad för isoleringar, förbjudna och sjukframkallande ämnen.

En arbetares värld, inte att jämföras med en manschettarbetares värld. Fast i min värld har det alltid varit den riktiga arbetaren som är den som arbetar, fast jag växte upp med en ingenjör som ritade hus. Båda behövs för att världen ska bli ordning på, men han som utför det tyngsta, utsätts för mer risker och utsliten kropp han får sämst betalt. Jag kommer alltid att stå på arbetarens sida när det gäller detta.

Nu måste jag ta tag i mig själv, skakar invärtes och kommer känna mig orolig tills sonen är hemma igen.

4 thoughts on “Elchock genom kroppen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s