Från en nyvaken lite regntrött morgon vinglar jag ur soffan när telefonen ringer. Sonen är på vårdcentralen på väg till akuten, vad säger man, hjärtat stannar och jag håller andan när han berättar att han har fått el i sig och ska observeras under fyra timmar.
Usch, jag är bara ett för ynkligt skal till mamma som inte gråter under samtalet, men så fort jag lägger på så kommer rädslans tårar. Klart vi hämtar ungarna på dagis och skola, samtidigt typiskt att sonens fru jobbar kväll. Vi hämtar även dig på sjukhuset om allt är som det ska.
Tanken har tänkts så många gånger, rädslan har funnits och levt sitt eget liv. Du är inte elektriker, men drar ledningar till larm och kryper ofta uppe i tak, in i prång och ut på höjder en mamma aldrig vill tänka på. Gamla hus med äckliga trånga utrymmen med Gud vet vad för isoleringar, förbjudna och sjukframkallande ämnen.
En arbetares värld, inte att jämföras med en manschettarbetares värld. Fast i min värld har det alltid varit den riktiga arbetaren som är den som arbetar, fast jag växte upp med en ingenjör som ritade hus. Båda behövs för att världen ska bli ordning på, men han som utför det tyngsta, utsätts för mer risker och utsliten kropp han får sämst betalt. Jag kommer alltid att stå på arbetarens sida när det gäller detta.
Nu måste jag ta tag i mig själv, skakar invärtes och kommer känna mig orolig tills sonen är hemma igen.
Livsglimtar 
Bra att han åker in. Många som får el igenom sig åker aldrig in och drabbas av blodpropp senare. Förståndig kille!
Han har fått ”kyssar” förr men den här mådde han dåligt av, nu ligger han på kardiologen.
Usch, är man mamma så är man, hjärtat ligger utanför och oroar sig.
Tack och lov så har det gått bra, maken är på väg till sjukhuset för att hämta sonen.
Jag känner mig darrig och lättad över att det gick bra.
Bra att han klarade sig och att han åkte in för observation!! Otäckt och jobbigt när det händer ens barn något.