Lusten att skriva om tillvaron har kympit, huvudvärken och auraseendet har hållit i sig sedan söndag den 17 januari. Det är helt galet och jag är numera inte bara rädd för alla tänkbara glädjeyttringar, ilska, upprördhet och vassa solstrålar in i ögonen, allt kan vara en igångsättning av mer flimmer och dov huvudvärk.
Har idag fått tid till en sjukgymnast, speciellt duktig på nackar för allt detta handlar nog om spänningar. Maken och en vän har masserat allt vad de kan och det blir lite bättre, men känns efteråt som om de har kört över min rygg, nacke och axlar med en ångvält. Maken säger att det rullar knutar på olika ställen i ryggen. Hoppas sjukgymnasten kan ge mig laser eller vad som helst bara jag blir bättre, till och med lobotomi tror jag skulle göra underverk för dagsformen.
Så jag tänker inte så mycket, jag har mest sjå med skallebang och flimmer. Inte får jag något gjort heller, rätt uppgiven lever jag på här ute i kanten.
Livsglimtar 
Vad jobbigt det låter! Hoppas att sjukgymnasten får bukt med det hela.
Ja, gud så jag hoppas det!
Usch, så gräsligt. Hoppas det vänder för dig! Kram! ❤
Stackars dig! Ett antal besök hos en duktig sjukgymnast är nog inte fel
Stackars dig! Undrar just om ultraljud skulle kunna hjälpa dig. Min musarm har behandlats med ultrljud när det varit som värst. Hoppas du snabbt blir bättre. Kram
Jag blev tryckt på, halsdragen och hopknycklad och det smärtsamma punkterna blev snälla och beskedliga. Uppskriven på en ny tid. Hem och vila, dottern ringde och påminnde om dagens datum, 38-årig bröllopsdag vilket varken maken eller jag kom ihåg … som vanligt. 🙂