Igår när vi genade via entréhallen ut genom sjukhuset efter besök hos min mamma så ser jag blomsterhandeln. Det slår mig att man inte får ha blommor med sig till de sjuka, men det lönar sig kanske att sälja till alla anställda.
Mamma är lite piggare, har förflyttats till ett rum för två, nästa steg blir väl ett rehab om inget inträffar. Jag hjälper mamma att dricka smoothie som jag har tagit med, så tärd hon har blivit i ansiktet på bara sex dagar. Vi pratar, en stund kan jag nästan lura mig själv att allt är som vanligt. När vi ska gå klappar jag och pussar på hennes lena kind och jag blir så in i själen rörd av att hon, min mamma ligger där. Alla gånger hon smekt min kind, torkat min tår och bara funnits där, så där som bara mammor kan.
Så mycket liv som har strömmat genom oss, alla åren vi växte tillsammans, likheten som både gav oss en stark igenkänningsfaktor och samtidigt många gräl. Våra evinnerligt långa telefonsamtal, aldrig pratade vi så bra som sittandes med varsin lur. Många gemensamma intressen i det rätt typiskt kvinnliga, sticka, virka, sy, laga mat, baka och allt runt omkring familjen. Men det viktigaste gav hon mig i tidig ålder, ett stort läsintresse, vilket egentligen inte kom från hennes hem, utan från min pappas som var mer åt det akademiska hållet.
Min mormor och morfar tillhörde arbetsklassen och slet fysiskt hårt för att föda familjen. Jag tror inte många idag riktigt förstår hur folk slet förr rent fysiskt, upp okristligt tidigt på morgonen och sent i säng. Jag vet att min mormor inte åt sig riktigt mätt när hon bar min mamma, maten fick gå till mammas äldre syskon, det är inte böcker man tänkte på att köpa till hemmet när man inte kan äta sig mätt.
Så i mitt hem stod bokhyllorna i täta rader, mamma plockade ut böcker varefter till mig och lockade mig in i böckernas värld.
Livsglimtar 
Fint att läsa om de minnen som väcks när du besöker din mamma – hoppas hon får må bra!
Du tar hand om din mamma bra tycker jag. Din närvaro är nog viktigare än blommorna
Jag tror också det, märkte när vi var där i början med familjen att hon sov lugnt när hon hade fattat att vi var där. Hon har ett besök om dagen, så där 30 minuter orkar hon.
Vi var där igår kväll, hon är lite piggare, febern har gått ner och hon köar för att skickas vidare till rehab. Det här kommer att ta tid, förlamad på vänster sida och synbortfall, tror inte hon ser mycket alls. Måtte vi nu få in henne på ett boende efter rehab, men som det är nu oroas jag över att kommunen smiter från sin skyldighet att ta hand om sjuka på rätt sätt, de vill bara ta hand om folk på billigaste vis. Men då ska jag bråka som aldrig förr, ett löfte.
Idag ska dotter med familj hälsa på och imorgon åker sonen med fru över, vi passar deras två killar under tiden.
En mamma är alltid en mamma och att finnas där är det viktigaste.
Kram