att jag tycker att premiärturen med min elmoppe drar snett när styret sitter snett.
Efter en underbar trerätters middag hemma hos sonens familj var det dags att gränsla elmoppen igen och åka hem. Maken gick/småsprang efter mig, precis som när han lärde våra ungar att cykla. 🙂
Men det skrämmer mig lite att jag känner mig så obalanserad och skraj när jag gasar iväg. Det är som om hjärnan inte längre har koll på allt och det är ju så det är. Men på rena rakan puttrar jag och moppen fint och jag njuter av blåsten i mitt hår och att jag ”rör” mig så långt, där jag inte har promenerat på flera år.
Min son tog sig en tur på elmoppen och racade lite stående upp och njöt så där som bara män kan av något som går att gasa runt lite med. Tjoade och skulle sen ha mig att göra ditt och datt, aldrig, för mig är det nog att bara puttra hem.
Sa jag att våra nya sängar kom i fredags? Maken skruvade och släpade dem på plats, vi sover som stockar i dem. Så fint i sovrummet nu med ny färg på väggarna, fondtapeten, heltäckande på golvet och så den vackra sängen. Nu saknas bara enfärgat överkast och en ny gardin. Sen sätter jag in en bild så ni får se.
Igår på dagen var vi över till mammas hus och rensade ur allt i skafferiet. Mycket kunde kastas, men resten tar vi med hem till sonens familj. Så nu har vi börjat stökandet med att tömma mammas lägenhet. Känns konstigt …
Livsglimtar 
Guuuu vad skönt med nya sängar!
Jaaa, precis så känner jag det, dyra elsängar ned madrasser som tar mig till himlen. Vi sa att detta blir nog våra sista köpta sängar, ser ju konstigt ut att skriva så, men jag är 62 med en transplanterad njure. Klarar jag mig längre än garantin på sängen har jag svårt att tro. Önska kan man ju hahaha!
Ofta har man sängar alldeles för länge misstänker jag men sängkvalitet lönar sig och sömn är viktigt.
Våra gamla elsängar är ännu helt ok, men vi tycker sängar är viktiga och att det var dags att byta. De gamla står nu på varandra i vardagsrummet, en kompis köper dem och kommer inte ångra sig.
Obehagligt med den där osäkerheten. Förstår vad du menar efter de senaste dagarnas yrsel som jag själv haft (även om det inte är yrsel som du har). Snacka om att man tappar kontroll och fotfäste …
Underbart med nya sängar som ger god sömn. Betyder mycket att få ligga bra och sova gott …
Hm … när jag läser det sista så tror jag att jag måste backa bandet lite. Är det som jag uppfattar det?
Kramis
Fy för den lede, yrsel är mitt förnamn de dagar mitt blodtryck är extra lågt.
Ja, hur uppfattade du den sista meningen? Jag är lycklig för varje dag jag får leva och vet ju inte säkert om mitt liv kommer bli så långt som de flesta tänker sig. Garantin tänker jag mig är så där 20 år, då skulle jag vara väldigt nöjd med min ålder. 🙂 Så jag ska inte dö på ett himla bra tag hahaha!
Hoppla 😉 … angående sista stycket i ditt inlägg … som du kanske såg i en annan kommentar jag gjorde hos dig, i ett tidigare inlägg som jag läste efteråt (Att vänta på något gott, 30/3), så fick jag här för mig att du förlorat din mamma. Om du läst den kommentaren förstår du mer min tankegång när jag förstod hur det egentligen låg till …
Men … inte trodde du väl att jag tolkade det sista – om att tömma din mammas lägenhet och så – som att DU skulle dö? Jisses … hehe … Det var inte meningen … :S
Låter bra att du tänker hänga i ett bra tag till … hahaha
Skämt åsido … du har min fullaste sympati i det som du går igenom med din mamma. Hon har inte lämnat jordelivet, men det finns mer än dödsfall som smärtar och väcker sorg och saknad.
Det har gått 2,5 år sedan min mamma gick bort och det gör fortfarande ont i mig på så många olika sätt. De sista åren i hennes liv – med allt det förde med sig för alla inblandade – är inget jag önskar någon. Hoppas att du kan finna en större värdighet för din mamma än jag lyckades få till för min.
Stor kram ❤
Låter kul med elmoppen och sängarna är kanske de viktigaste möblerna i hemmet. En god sömn är förutsättningen för att man ska må bra.
Jaha, kan nog tänka mig att även du skulle gasa på och svänga runt några varv tjohooo!
Ja, du Lollo, vi har alla olika sorger vi bär på bortsätt från avlidna vänner och släktingar. Jag sörjer mitt tidigare liv, allt som hänger ihop med en frisk kropp. Jag har svårt att acceptera att jag aldrig blir som förr, men jag kämpar på med att lära mig ”mitt nya jag” en soffpotatis jag aldrig tidigare var. Ofta har jag önskat att mitt tidigare jag inte varit så himla effektiv och pålitlig när det kom till att jobba, hemma som borta. Tänk så lätt det hade varit om jag från början var en lat slöhög. Då slapp jag ständigt se allt jag borde fixa med här hemma, bara sitta i soffan och vara nöjd med att sitta.
Så sorg kan se väldigt olika ut …