en säng ut. Rörigt det här att sälja de gamla sängarna.
Problemet är att de inte hittar någon som kan/orkar bära iväg med sista sängen, så den står ännu i vardagsrummet.
Jag vet inte hur det är i era familjer men hos oss har min man och son flyttat och släpat åt andra i evighet, för det är så man gör när vänner behöver hjälp. Gjorde …
Men vet ni någon gång får det fan i mig vara nog med utnyttjande av folk. Folk som i mitt fall, min man och son, paret som ska köpa sängarna har också barn i samma ålder som våra, min son går genom hennes kassa i affären och blir då ombedd att hjälpa till att flytta sängen. Han svarar med ett leende ”knappast”, är väl ett tydligt svar.
Likväl rings han upp och när han inte svarar skrivs det meddelande till honom om att flytta sängarna.
Om jag hade satt ut en annons så skulle väl inte köparna förväntat sig att jag skulle bära hem sängen åt dem? I min värld fixar man sånt själv och man ringer inte någon annans son utan ringer sin egen som tar med sig en polare, så funkar det i min värld. När det nu har en egen son och dotter.
Det löser sig nog idag, hoppas att de betalar utan problem.
Mitt i allt trixande så åker vi över till mamma igen, hon har redan haft besök under dagen av tidigare grannar, ”mina änglar” som hon kallar dem. Hon har många som hälsar på och det gör mig glad.
På tal om glad så har jag nog aldrig sett min mamma så glad och skämtsam, en personlighetsförändring av det goda slaget. Hon har haft lätt att skämta, slänga käft, men det är någon mer genomgående förändring som har hänt. På något vis tänker jag att blödningen inte bara tog bort förmågor, utan även la till något gott.
Det känns som en ynnest att få träffa så många av mammas vänner, de ringer och vill veta hur det går, de berättar om mamma, sånt jag aldrig hört, jag har inte förstått hur omtyckt hon är. De hälsar på, de saknar, de är ledsna över att hon inte kommer flytta hem igen, de är glada att hon kommer bo nära dem, så de kan hälsa på.
Tänk, allt det här hade jag gått miste om ifall hon dog då precis när blödningen i hjärnan kom.
Livsglimtar 
Klart att köparna flyttar sängarna om inte säljaren erbjuder sig redan i annonsen.
Gud så skönt, deras son kom med en jobbarpolare och hämtade sängen.
När min mamma för många år sen fick stroke verkade hennes ångest försvunnit med den. Hon blev ”mildare” även mot hemtjänsten, vilket gjorde allt lättare.
Tyvärr påverkades även talförmågan. 😦
Hörde att det inte var ovanligt med djup depression, så visst blir man tacksam. Som tur är pratar min mamma obehindrat fast minnet trasslar till det.
Min mamma var deprimerad innan, men det verkade också mildras. = verkligt effektiv elchock? jag vet inte.
Min mamma var också deprimerad innan, det gick lite fram och tillbaka. Igår fick hon hjälp med att ringa mig, då var hon lite deppig, tyckte det var trist att bara sitta där. Har jag inte svårt att förstå. Men oftast är hon glad och humoristisk.
Skönt – för depressioner är man verkligen hjälplös inför som anhörig.