blir jag otroligt rädd, blodtrycket som normalt är lågt med perioder av för lågt for igår upp tokhögt och det är verkligen inte bra för min nya njure. Det är då det susar i öronen och allt känns konstigt.
Ringde och pratade med min VC läkare som skrev ut blodtryckssänkande medicin, tack o lov för henne.
Jag håller själv koll på trycket och det är stressrelaterat, har med allt runt min mamma att göra.
Igår var vi över och tittade på lägenheten hon ska bo i med inflytt på fredag. Nu tapetserar de om i rummet, ibland hamnar man på en räkmacka, precis som mamma just gjorde. Hon fick en liten lägenhet som har egen altan med staket runt om och hela stället verkar ”småskaligt” och hemtrevligt.
Eget kök som lagar all mat, smör o grädde, hembakat till kaffet och samma med matbröd till soppan. I helgerna trerätters med ett glas vin, två rätter att välja på varje vardagshuvudmål.
Vinprovning, ölkvällar, höglösning och många andra aktiviteter, jag är så lycklig å hennes vägnar.
På torsdag åker vi över med hennes möbler, försöker ordna det trevligt och ge henne känslan att komma ”hem” till välkända saker, foton och möbler.
Nu piper jag ner till apoteket och hämtar tabletterna, så kommer jag att må bättre.
Livsglimtar 
Vad härligt att det löst sig så bra för din mamma och att hon själv verkar införstådd med att flytta. Det kan ju också vara ett stort problem. Det låter också som det är ett fint och omhändertagande ställe hon kommer till.
Det kan ibland lätt bli övermäktigt för de som fortfarande har föräldrar, men krassliga sådana, i livet och man ska försöka få livspusslet att gå ihop på alla fronter.
Har två nära vänner som har varsin förälder i livet, 92 år och skruttiga till kroppen men klara i huvudet. Väninnans pappa bor i egen lägenhet med några timmars hemhjälp i Täby och har opererats tre gånger under mars månad, två gånger för tarmvred och en gång för ljumskbråck. Väninnan har efter varje operation krigat med kommunen om ett par veckors korttidsboende, eftersom han behöver hjälp med toalettbesök innan magen fungerar som den ska igen, går så skröpligt att han inte hinner fram i tid. Men det blev blankt nej, däremot en extra timmes hemtjänst kunde de gå med på. Problemet är bara att hemtjänsten sällan är där just som magen sätter åt. Då får han larma larmcentralen så skickar de ut ett par killar som kontrollerar om det (verkligen) behövs hjälp, och larmar i så fall hemtjänsten. Undrar hur många timmar han behöver sitta där och vänta innan någon kommer och tvättar ren honom och byter kläder.
Väninnans svärmor bor visserligen på ett boende, men drabbas återkommande av urinvägsinfektioner som gör henne väldigt förvirrad och ibland trillar hon och slår i huvudet. Utan att odla (trots uppmaning från sonen och sonhustrun) sätter personalen slentrianmässigt in Kåvepenin som inte alls biter på hennes bakterier, så det slutar alltid med ambulans in till DS där hon blir liggande en vecka, tio dagar tills rätt medicin verkat och hon är pigg och klar igen. Det är så man häpnar och det känns så ovärdigt mot våra äldre, och här handlar det ju inte om några fattiga kommuner heller.
Hoppas att trycket rättar till sig när flytten är klar och din mamma acklimatiserat sig, så att du får litet lugn och ro i kropp och själ och kan njuta av våren – när den nu behagar komma. 🙂
Tycker det är så märkligt hur de beter sig mot gamla i vissa kommuner, oförlåtligt helt enkelt.
Jag drömmer om när allt detta är över, mamma på plats med kläder och möbler, hennes hus tömt och tillbakalämnat.
För mig är det tidigare utbrändhet som gör att jag inte klarar denna press månad efter månad, hjärnan blev sig aldrig lik och tål inte alls stressen, att jag nu har fått stressrelaterat högt blodtryck är verkligen inte bra för mig och njuren.
Är rädd att det inte försvinner fast allt runt om lugnar ner sig.
Kram
Det låter som ett fantastiskt boende!
Ja och idag flyttar hon in och vi ska dit med möbler. Vi tänkte möblera innan hon flyttade in men det var nymålat och tapetserat, så färgen behövde torka innan vi kommer släpande på möblerna.