nya gardiner är som att byta liv. Varje gång jag ser in i rummet med de nya sommarskira gardinerna så hajar jag till och njuter av det ”nya” fina rummet.
Ligger här i soffan och begrundar dagens datum, den 3 maj 1954 föddes jag på Södersjukhuset i Stockholm.
Min mamma var ensam och rädd, på den tiden fick kvinnorna klara sig själva. Hon berättade hur hon låg timme ut och in tittandes på väggklockans visare tick tack tick tack medans värkarbetet ökade.
Min födelsedag firades under uppväxten lite i skymundan då min syster promt skulle födas den 1 maj. Eftersom alla i släkten var lediga den dagen kom de hem till oss och gratulerade framförallt syrran och mig så där i farten. Jag kände inte att jag inte firades under uppväxten, men jag fick nog med mig en känsla av att det inte var så viktigt med just min födelsedag.
Tills jag flyttade hit till ön och mötte kvinnan som skulle bli min bästa vän år ut och in, hon som blev förbannad på mig när jag inte tyckte att min födelsedag var något att fira.
Hon lärde mig att både känna och tycka att det visst var något att fira och det har vi gjort genom åren.
Men det blir inget egentligt firande, för jag orkar inte just nu. Egentligen skulle ungarna med ungarna kommit i lördags på middag, men jag orkade inte och har skjutit på middagen till senare tillfälle.
Strålande sol och min mamma har lånat en telefon och ringer, sjunger för mig, minns min födelsedag. Hon är glad och verkar trivas, där hon är, berättar om högläsning och allt möjligt kul. Jag kan glädja henne med att hon får telefonen kopplad på fredag och vi kommer i veckan med nya telefonen.
Livsglimtar 
En stor varm födelsedagskram till ett majbarn från ett annat (som är precis tio år äldre så när som på tre dagar). Tycker ”majbarn” låter bättre än från ”en oxe till en annan”. Hoppas att du får en fin dag, en som passar din kropp och ork just nu.
Jag har också en kluven inställning till det här med att fira födelsedag, tillhör väl den här gamla ”men inte ska väl jag….”-stammen. Särskilt jobbigt tyckte jag det var när jag fyllde jämt för ett par år sedan, men resan månaderna innan fram till själva dagen blev litet rolig, liksom också firandet till slut. Skrev ett blogginlägg om det som du gärna får läsa om du har lust.
https://jagharettparadis.wordpress.com/2014/05/13/hell-week-och-sanningen-om-den-mystiska-siv-harj/
Kram
Meggie
Men stort Grattis vännen!
Gör mig ledsen att du kom lite i skymundan med din födelsedag pga av syrrans. Tycker dina föräldrar skulle ha sett till att 1 maj, då släkten var ledig så kom de för att fira er båda två lika mycket. Men att syrran fick bestämma vilken middag det ska vara. Den 3 maj skulle de ha ordnat en riktigt mysig familjefirande av er bådas födelsedag, kanske också med era egna kompisar, men såklart du som skulle bestämma middagen. Som barn är sådant viktigt. Däremot inte som vuxen tycker jag.
Kramis
Roligt att höra om din mamma, måste kännas bra.
När vuxna (ex vis jag) fyller år tycker jag att man kan ta det som en ursäkt f a göra någ kul. Om man vill. Men annars tycker jag de är ointressanta.
Barn däremot är det både viktigt och roligt att fira. Ett år gör stor skillnad för dem och de ”har ju inte allt”.
Kan bara hålla med, ungar ska firas ordentligt.