Ligger här i

soffan och ser ett hastigt skimmer i ögonvrån, i den första sekunden tror jag att jag ser något besök från den andliga sfären, men i andra sekunden vänder vattenspridaren och slänger sina pärlande droppar tillbaka åt mitt håll. Maken sliter med blivande gräsmattan, vattnar för första gången.

Jaha, tillbaka till vardagen igen, den ser grå ut och kanske, kanske inte kommer det regn. Säkert är att det är 7 grader och jag som nyss stod ute och skar rester från veckans ost och bröd till fåglarna, frös om mina bara fötter.

Så det blir soffhäng idag med läsning, stickning och bara vara i tystnaden den stund inte svartvita flugsnapparen drillar sin faktiskt ganska vackra sång.
Fågelgalningen är här för tredje året i rad, vaktandes mest hela tomten som sin.

Förra helgen var sonen här med sin familj och besök av god vän med barn.
Det här med städning uppfattas olika om huruvida man städar bra eller slarvar. Hemma hos sig själv får man städa som man vill oavsett vad andra tycker om ens städning, men lånar man moderens hus på landet då får man lägga i flera extraväxlar när det gäller städning.

Hemma i stan har jag ett helt rum för barnbarnen med leksaker och de får leka och dona utan en hysterisk far/mormor, jag är inte så där rädd om inredningen som vissa är. Men på landet, där har min pedantiska ådra fått svälla ut och jag vill ha det fint och rent. Är ärligt talat inte förtjust i att låna ut vårt hus, till midsommar kommer huset vi har byggt till ungarna vara klart.

I bilen på väg hit infinner sig en spänning, jag vill verkligen att huset är lika fint som vi själva lämnade det sist vi var här.
Samma spänning som sonen känner när han i ett mail undrar om städningen var ok?
Stackarn, tror han får göra det mesta i deras hushåll. Efter att jag hade torkat lite och sopat med betoning på lite så hade jag inget att klaga på. Känner mig hemsk, men nu är jag så här, hela min läggning är ordning och reda.

Det verkar ofta omvänt nu för tiden, antingen har familjerna en mamma som trillar köttbullar, städar, lagar mat, bakar mazariner, stryker gardiner, viker tvätt och har enorm ordning hemma, allt under kontroll och listor gör att hon inte glömma någon detalj av glasering av kakor eller så.

Sen har vi den nya typen av mamma som inte har någon ordning alls. Allt huller om buller, dammet sprider sig, fönstren går nästan inte att se ut från, mat äter hon gärna om någon annan lagar den, någon annan ska hålla ordning på allt och lite till. Kläder trycks bara in i lådor och skåp, vika ihop, stryka va e de? Hon har fullt upp med sig själv och sin mobil.
Båda modellerna är ju hopplösa på sitt vis, men jag föredrar den ordningsamma typen, känner mig tryggare med henne. Tror det blir mindre slitningar i förhållandet om var och en gör lite mer och inte bara bekvämt sätter sig ner och överlåter åt den andra parten att göra det mesta.

Nu är det dags för påtår och jag känner mig så nöjd med att få öppna ett nytt paket kaffe, Classic Gran dia, av misstag köpte vi Zoega Skånerost, som sonen med familj och gäst gjorde slut på, tusen tack för det, lite mindre magkatarr till moderen.

10 thoughts on “Ligger här i

  1. Meggie skriver:

    Tack för läsning som kändes bekant! Det är väl bara det att sönerna/svärdöttrarna eller vem det nu är som ska städa efter sig, vi städar inte likadant! Å andra sidan bryr de sig heller inte om att ta med sig överbliven mat och dryck som de inhandlat hem igen, så vi brukar kunna leva gott på deras ”left overs” i minst en vecka. Ser det som ett givande och tagande… 🙂

    • livsglimtar skriver:

      Blev lite magert med left overs denna gång, en salladskrydda, en chockladbit det var allt. Men han mailade ett foto berättandes att han hade tagit hand om en halloumi som var sååå dålig haha! Skitonge sa jag, inge fel alls på den halloumin.

  2. surridurr skriver:

    Förstår så väl den där ambitionen att allt ska vara helt, rent och dammfritt. Alltid. Men ambitionen är inte hållbar. Släpp den. Även på landet. Alldeles fantastiskt om ni kan låna ut huset vid vissa helger. Minsta kravet är ändå att barnen lämnar det i samma skick som när de kom. Minst!
    Javisst sönernas roll må han ändrats, Inte så drastiskt för mina eftersom de är uppväxta med en mamma med många järn i elden. Vilket de inte tagit skada av. Dom tar minst större delen av ansvaret för barn, familj och hushåll. Liksom döttrarna. Men det jag hoppas dom har med sig är att dom aldrig låter någon man styra över dem!
    Kramis

    • livsglimtar skriver:

      Nej, jag vill inte släppa känslan, tanken av att mitt lilla hus på landet välkomnar mig som jag vill ha det när vi kommer. Att öppna dörren i ett välstädat ordnat hem är så avslappnande och välkomnande att jag önskar alla även slöhögarna som aldrig städar att uppleva känslan.
      Allt man behöver göra för denna Nirvana är att damma, dammsuga och torka av golven, plocka lite, skaka lite, putsa lite.
      Ingen storstädning, bara det som gör att nästa gång du öppnar dörren kan du sätta dig, lägga dig i soffan och bara njuta.

      Jag är helt övertygad om att söner och döttrar inte blir ett dugg lika i uppfostran när det gäller själva städandet, precis som de inte blir exakt lika i fostran, för de i sig är olika personligheter.
      Jag tänkte att grabben skulle minsann inte slippa undan för att han var grabb, jag var medveten redan då om hur vi fostrar olika pga kön.
      Gav honom dockor och han körde med dem som bilar med alla billiknande ljud som hör till. Han fick städa, plocka, tvätta, laga mat vid sidan av sin fyra år äldre syster.
      Inte sjutton hjälpte det.
      Han är otroligt, fantastiskt bra på att laga mat, vara pappa, en ömsint omtänksam pappa.
      Men städa är inte hans grej helt enkelt, han verkar inte ha samma seende som dottern och jag.

      Men likväl tar han hand om det mesta, tar ansvar ser till att det blir någon ordning.
      Han har haft en mamma med många järn i elden och en pappa likaså plus att pappan har städat, lagat mat, tagit ansvar med ungarna och allt runt om.
      Vad är det då som gör att dottern i mycket är en kopia av mig med städning och allt det där att vilja ha det trivsamt i hemmet jämfört med sonen som också vill ha det så, men likväl inte verkar bry sig på samma vis, som inte verkar se och gifter sig med en som verkar se ännu mindre.
      Det verkar som om många kvinnor idag har lagt av den här biten, för mig är det omsorg att se till att hemmet är både rent, trivsamt och har ordning, med det menar jag inget pedanteri.

      Jag säger inte att det är kvinnogöra, men det har varit det i alla tidigare tider, så om kvinnor plötsligt väljer mobilen, latten på fik, sig själva och sin befriande fritid i stället, så undrar jag vem som ska ge familjen all den där omsorgen, ordningen hemma i en tid av samhällets kaos, oron med allt våld, mobbing, taskiga skolor, avsaknaden av lugnet och ron barnet behöver för att växa, återhämta sig.
      Jag minns när jag kom hem från min skola då mina föräldrar jobbade, men ordningen och redan i ett rent hem öppnade jag dörren till och det var som ett vilsamt balsam att kliva in i efter en dag i skolan.

      I sitt växande behöver barn ramar runt tillvaron, det är dessa ramar som ger trygghet till dem. Föräldrars gåva av kärlek till sina barn är ordning, reda, tydliga gränser och förklaringar om hur det hänger ihop med familjen, samhället. Ett mycket viktigt ord att dela med sig till sina barn är ordet Nej! I det ordet ligger varje generations föräldrars kärlek till sina barn, ett ansvar vi har som föräldrar, en trygghet att ge de små med tydliga gränser.
      Kärlek är inte frånvarande föräldrar, närvarande men likväl inte där upptagna av sin egen värld mobilen, plattan.

      Kärlek till sina barn är stadig ögonkontakt, tala till dem, inte över huvudet på dem eller inte alls för att föräldern valt bort dem för paddan.
      Kramar, pussar, omsorg, kärlek, lust till skratt och lek.
      Mitt i det där vardagliga visar vi vägen, den som förhoppningsfullt leder till trygga barn och senare vuxna, som har ett kärleksfullt arv att dela vidare till nästa släkte.

  3. surridurr skriver:

    PS Men du……det finns också olika slags söner. De som inte ”hjälper till” hemma utan verkligen delar ansvaret för hem och barn. Så finns det dom som ”hjälper till”.
    Hoppas och tror att jag uppfostrat båda sönerna och båda döttrarna på samma sätt. Självklart har döttrarna inget större ansvar för barn och hem än vad sönerna har. Döttrarna behöver inte vara bättre på att trilla köttbullar än sönerna. Ingen av dem ”hjälper till” hemma. Ingen är barnvakt till sina egna barn. Osv

  4. livsglimtar skriver:

    Ett litet tillägg, städningen efter sonen med familj var det inget fel på, bara jag som letade lite efter av säkerhet flyttade saker och duttade lite för att jag är just jag. 🙂

  5. Kvinnotankar skriver:

    Har tre barn och alla tre blev nog ganska bortskämda genom att ha det mesta gjort av mamma hemma. Idag är ingen av de tre familjerna några städgillare.
    Dottern är nog den som vill ha mest ordning och reda, men då hade hon en man som i princip kom hem la sig på soffan och busade med barnen. Han är numera utbytt ;)Med hund och två söner att uppfostra själv så har hon jättefint hemma ändå!
    Mellansonen och fru har sina karriärer och har städhjälp hemma. Men renoverar och fixar gör de.
    Yngste sonen med sambo bryr sig inte mycket, de gör sina försök men enligt en del släktingar ser där för jäkla rörigt ut.
    MEN alla tre familjerna har glada väluppfostrade fina ungar. Som vet var gränser går, är artiga och snälla både ute och hemma.
    Så det viktigaste är nog att kärlek och värme finns i hemmet, regler om rätt och fel resten ordnar sig på något vis ändå!
    ”Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete” fanns förr på en skylt som hängde ”gamla” svärmors hem.
    Tror faktiskt att det är mitt sätt att se på det. För som tur är så är vi alla olika, även när det gäller städning 🙂

    • livsglimtar skriver:

      Ja, det är verkligen tur att vi är olika och mina barnbarn är också jättetrevliga precis som jag alltid fick höra att mina ungar var under uppväxten.
      Jag droppade ögonen, de sticker i dem när de blir för torra, så nu får jag skriva långsamt ser nästan inget haha!
      Idag har jag lite skit bakom hörnen för jag orkar inte alls som förr med städningen, fick storstädat här i veckan och ska ta samma firma till vanlig städning en gång i månaden.

      Du, det finns så många olika liv att leva och med lite tur blir det bra människor av de flesta. Jag jobbade som hemvårdarinna hemma hos familjer som behövde hjälp på olika vis, under den tiden lärde jag mig ganska bra vad som fungerar för barn i uppväxten. Många ärenden via socialen, tunga saker att komma själv till varje dag och göra sitt bästa för att ge dessa barn kantstötta av uppväxten en trygghet, ordning och reda.
      Därav mina ganska bestämda åsikter om städning, ordning reda, mat på skapligt bestämda tider, sittande vid bordet tillsammans, byta i sängarna var 14:de dag, tvätten i tvättkorgen, handla mat, planera osv i evighet. Sånt låter tråkigt, men ger trygghet till barn som växer, rutiner finns inget viktigare för barn, av sånt mår dom bra, blir lugna.
      Kram på dig!

  6. Znogge skriver:

    Lånar man ut något så vill man definitivt att det ska vara i samma skick när man återvänder eller återfår något. Tyvärr har jag varit med om att det inte alltid varit så och det är tråkigt 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s