Längtan

Ringer idag till mottagningen och kollar mina provsvar vilket jag gör var tredje månad.
Allt ser fint ut sånär som på CRP som har knatat upp lite högre igen och det är inflammationen jag har i kroppen, tillsammans med Albumin som låg på gränsen, hänger även den ihop med inflammation eller svält.
Svält jag? Knappast, ligger mer åt övergödda hållet.

Igår var en dålig dag, efter provtagning åt jag lite och sen fick jag nog, rullade in mig i dubbla filtar, tog en värktablett och somnade helt utslagen av värken i kroppen. På något vis känns det skönt att idag bli bekräftad med provsvar.
Jag inbillar mig inte att kroppen är sämre just nu, den är sämre, punkt slut.

Idag vill jag så mycket men det blir nada, snart in i duschen och tvätta håret. Sen vill jag ta cykeln och åka ner till mitt älskade barnbarn, längtar ihjäl mig efter honom. Se hans skola, låta honom stolt visa upp den och även mig sin farmor (får passa på, sånt går över). Sen hänger han med mig hem, leker, äter glass, pratar om allt sedan sist, alla dessa tankar, kramar, vi längtar efter varandra.
Nej, kroppfan bestämmer mitt liv och jag kan inte alltid trotsa och köra över mig själv.

Nu har jag ringt och bestämt att sonen lämnar in barnbarnet på torsdag efter skolan. Då blir det pannkaka till middag, vispad grädde och sylt.