När ”medicinklockan” väcker mig då har jag sovit bort hela förmiddagen, jag sätter mig upp och känner igen min stela, knarriga kropp och inser att det var mycket länge sedan jag tog min nya dos medicin mot smärtan.
Så nu till kaffet och smörgåsen känner jag en som stoppar i sig tabletter i en farlig fart. Immundämpande, kortison, Levaxin, och så de nya mot smärta som jag tror (hoppas) kommer förändra mitt liv.
Här på landet har jag två uppgifter, ge fåglarna solrosfrön och de sista av vinterns talgbollar. Men jag matar dem inte bara för att fylla deras magar, ren egoism ligger också bakom min generositet, jag vill se dem, så många som möjligt. Kom, kom o Ät!
Sen det här med upptagandet av maskrosor, säkert en evighetsmaskin som skulle behövas för att tukta det gula beståndet. Med hopp om att värktabletterna gör sitt så kommer jag göra mitt, kombination av gymnastik och förgörande av det gula är en lagom kombo för mig att komma igång med.
Vad gör man annars ensam på landet? Just ingenting, så totalt klocklöst att bara vara, som i ett ingenmansland. Inga krav, inga måste, bara lite ätande, hygien och toalettbesök, till och med hygienen kan man hoppa över i sin ensamhet om man vill, ingen behöver känna ev lukt.
Nu ska jag skära bröd, ost och dela ett äpple, dagens gottebord till fåglarna, undrar om jag inte har russin i skåpet?
Livsglimtar 
Låter skönt att vara på landet 😊
Balsam för själen att vara här. Som ung innan jag såg träd, buskar, natur och djur skulle jag nog bli galen på lugnet på landet, rastlösheten kunde verkligen vara besvärlig.
Men minns ju somrar med föräldrarna ute i Stockholms skärgård som ett paradis trots ungdomens kroppsliga oro. Jag läste och läste, helt borta i böckernas värld. Mamma stack in skallen och sa ”Margareta ska du inte komma ut i solen”? Solen, Regnet va? Fanns det en värld där utanför mina böcker, äh det tror jag inte på. 🙂
Härligt, imorgon åker jag till torpet men bara för en natt men skönt ändå.
Finns inget bättre, nu har jag öppnat tvärdrag med myggfönster nerdragna så i min soffa känner jag mig som om jag låg ute på en äng omgärdad av fågelsång, vindens spel i träd och buskar. Just nu, just här är livet så skönt att bröstet sväller av lyckokänslan av nuet.
Fåglarna har fått sitt och jag min dusch, nu kan dagen börja.
Jag låg och läste på altanen ändan tills regnet kom. Ett milt varmt regn. Kram
Tror inte vi får annat än sommardag idag men lika bra att låta det vara osvuret.
Känns som en bra tid att vara på landet.
Underbart!