Varför måste man bry sig

om håriga ben? Jag betraktar mina lurviga vita osolade ben och blir så trött på allt man känner sig tvungen att göra för andra.
För visst är det väl så att jag inte rakar benen för min egen skull, utan för den känsla av att vara osmaklig för någon annans, om jag är hårig på benen.
Men även jag gillar att titta ner på renrakade ben, gärna i kombo med solbränna. varför?
Jag minns inget rakande alls av ben under alla år jag var i min vackraste blomning. Sen med åren ökade trycket på rakning och nu rakar en del sig över hela kroppen, som en ingående procedur till dagens dusch.

Vad är det som gör att jag stående här på landet på altanen för några veckor sedan uppsökt av en manlig granne, direkt fick en obehaglig känsla, för i min klänning ståtade jag med orakade ben. Den medvetenheten, skamkänslan gör mig förbannad på mig själv att jag genom åren gått på allt medialt tryck på hur en kvinnas ben ska se ut.
Det löjliga är att jag inte tillhör de som verkligen har problem med kraftig hårväxt. Men lik förbannat känner jag skam, som om jag har gjort något opassande om jag inte har rakat benen.

Tiden räcker inte till nu för tiden i vårt upphaussade tempo där allt utifrån kommande har förtur.
Den inre processen, varandet i sig själv, nedtonande inåt, lyssnande på den svaga vägledande tonen vi alla borde sträva efter att höra, finns inte tid till.

För min egen del i nuet tänker jag äntra hammocken med en bok i näven, har precis avslutat PC Jersilds medicinska memoarer och går nu lättsinnigt över till en strippas memoarer. Tjillivippen!

27 thoughts on “Varför måste man bry sig

  1. livsglimtar skriver:

    Så var det förr, minns morfar som tvättade sig med en lapp, just hur han drog handen bak i nacken, så har aldrig jag tvättat mig. Själv bortskämd med vatten i badkar född -54. Jag har läst många böcker om förr, Fågelströms älskade böcker har det där fantastiska fakta och historia inbakad i romanform.
    Älskar den typen av böcker.
    Tänk så det måste ha luktar i tex Stockholm förr, min man kom hem från en resa till Edinburgh med dottern nyss och berättade att stan är byggd på vulkaner och husen var trähöghus på 14 våningar. Ju högre upp desto rikare och skiten kastade de bara ut på gatan och det rann ner till de fattigaste så klart, som vadade upp till fotknölarna i skiten.
    Snacka om äckligt. 🙂

    • lenaikista skriver:

      Vi HADE ju badrum och ”varmvattensdagarna” är inget jag minns (2 år på bilden). Men baddag var liksom en gång i veckan, kanske en vana från tiden före badkaren? Jag hade särskild tvättlapp till stjärten.

      Som nybliven sambo 69 bodde vi i en stuga med kallvatten, Vi värmde vatten i kastrull o tvättade oss i handfatet, åkte hem till mina föräldrar en gång i veckan för bad och tvätt. Huden blev inte uttorkad i alla fall. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s