Finns det något värre än att vänta, att ha en bestämd tid att passa. Det är tiden jag sitter här hemma och bara är som avstängd, får inget gjort och bara längtar till jag kan låsa dörren och dra iväg.
Så här har jag varit i hela mitt liv, hopplös med andra ord.
Inte spelar det någon roll om det uppgjorda mötet är en kul sak eller typ tandläkaren, spelar ingen som helst roll, ska jag iväg, vill jag iväg NU!
Undrar hur många gånger jag har åkt för tidigt till saker bara för att jag inte stod ut att vänta in rätt tid att åka.
När jag väl sitter där på bussen, tåget, båten, flyget då slappnar jag av och trivs med resandet. Men väntar tar livet av mig …
Livsglimtar 
Det är ju väntan och planeringen som är halva nöjet, sägs det! Hoppas du väntade på något kul!
Äsch, jag skulle till mammas hus, lämna rullatorn tillbaka till VC och lämna andra saker till stället mamma brukade gå till som kommunen har och sen tillbaka till huset och vänta på killarna som skulle titta runt för att sen lämna offert på vad de ska ha för att rensa ut huset och skura rent.
Jag insåg att frysen behövde frostas av så det roade jag mig med tillsammans med en hårtork, fyllde halva sopen med frysta saker.
Packade det sista av mammas kläder och blev hämtad av min man, jag är så trött nu, det värker både här och där.
Jag kan känna igen mig lite i den otåligheten. Värst att vänta på att nån skall ringa som exvis läkare.
Ja, men då kan man bli galen trampa fram och tillbaka, tänk förr då kunde man inte heller ringa någon för man hade bara en telefon. Otåligheten var värre förr, med åren har jag blivit bättre, men ibland säger min man att jag är hopplös. Jag vill inte att saker ska bli gjorda idag, de skulle vara gjorda redan igår. 🙂