Något jag saknar sedan förr är spänningen och väntan när jag gick till kiosken för att höra om mina framkallade foton hade kommit.
Minns ni när man öppnade kuvertet och bläddrade i bilderna, för att slutligen titta på negativen om det var någon bild som inte hade framkallats.
Nu känns det inte lika spännande när bilder tas och direkt kan beskådas. Men kvalitén är högre nu än förr och möjligheten att välja både till och framförallt bort dåliga bilder är ju en stor framgång. Förr satt jag där med en del usla kort, men vad att göra bara klistra in i albumet.
Tror det var på Hötorgets tunnelbanestation det fanns en affär som framkallade foton på löpande band. Där stod jag ibland och fantiserade om vad som fanns på alla bilderna som for förbi i en rasande fart. Tänk allt det där är borta som födkrok nu.
Vi har ett stort körsbärsträd nedanför vår balkong och skatorna håller riksdag, antar att de varnar varandra och andra från att närmas sig de goda bären, ett evigt kraxande.
Minns för många år sedan att jag inte fattade var alla körsbärskärnor kom från under gatlamporna. Tills jag såg måsarna sitta där uppe och skita kärnor.
Det bästa ljudmässigt vid denna tid är måsarna och tärnorna, bor man så nära havet och högst upp så får man sällskap när de svävar runt där ute. Mäktigt att se dem flyga precis utanför fönstret och lyssna på deras sällsamma ljud.
Ingen sommar utan måsarnas skrik och skrän, jag saknar dem när vi är på landet.
Nu ska jag duka till middag, kycklinggryta allt i ett och maken kommer snart.
Livsglimtar 