Efter tre

dagars umgänge med barnbarnet och besök av makens syster och man igår la någon ett lock på tillvaron.
Varmt är det ute och det grå går över i svart, blir några droppar eller hastigt skyfall.
I tystnaden som lämnades kvar när maken och sjuåringen åkt till tippen njuter jag och samlar mig för några rader.
På tal om rader så började jag följa mina egna tidigare inlägg som det tipsas om efter varje inlägg.

Som jag har läst, så många års skrivande, det är ju inte klokt så mycket jag har funderat över i tillvaron och varit med om.

Ömsom har jag skrattat, ömsom tänk det var ju själva faAn, gråtmild och fjölig, nämen har jag gjort det, så dumt, så fel av mig, nog har jag mognat, inte kommit längre, nog är jag ett geni, en korkskalle, egocentrisk, egoistiskt, omtänksam, okänsligt överkänslig.

Ett är säkert, ordrik är jag och jag bjuder mycket på mig själv. Kunde ju rent av blivit något av mig, kunde om jag inte hade varit duktig på så mycket … men HerreGud dristar sig mänskan till att osvenskt tillstå att hon är duktig? Sån gör man inte ostraffat i vårt land, rent av vulgärt.

Ahhhh regnet, skvalar, vräker ner, ljudet är så avslappnande och här ligger jag i soffan med fönstret öppet och bara syresätter mig.

Tillbaka till duktigheten, det finns många som mig som kan lite om väldigt mycket. Att förvalta alla dessa intressesprång låter sig inte göras på en kafferast. Att bara bli så där galet nyfiket på något sätter alltid igång en process i mig.
Förr letade jag i alla tänkbara uppslagsböcker, tog en tur till bibban, ringde folk som kunde tänkas veta ännu mer. Kunde det hela praktiseras på något vis så var det självklart att jag skulle testa.

I mitt brinnande intresse för att lära mig hur man förr tog hand om ett grishuvud till jul, skaffade jag mig ett huvud så klart, som glodde på ungarna över hinkkanten stående i badkaret.
Intressanta kommentarer när mina chockade statsbarn fick syn på vad mamma hade i hinken.

Det var så roligt att göra de olika syltorna, leta i gamla rediga kokböcker om hur man gjorde förr på riktigt.

Idag är det så lätt att få information om allt man tänkas kan vara nyfiken på. Det känns nästan som ett hån att många, ska säga i alla åldrar är så korkade på mycket, när information praktiskt taget dränker oss som vill veta.

Tänk så oförskämt av mig att tänka att andra är korkade …
Sånt får man väl inte påstå? Blunda om det tar emot för mycket för här kommer mer.

Jag skulle vilja säga att det växande släktet har tappat fotfästet med stor hjälp av den teknik som ersatt all den tid de skulle ”bara vara” och låta naturlig information bottna i dem.
Som vanligt kan man inte dra alla över samma kam och tur är väl det. Förr tänkte jag på Amerikaner som ett ganska korkat släkte som inte verkar ha fungerande skolor, geografi står nog inte alls på schemat då de bara vet lite om sitt eget land.

Ett fritt land som på något konstigt vis verkar lika fördummat som kommunistiska ofria länder när det kommer till kunskap om andra länder, historia både sin egen och andras.

Jag tror på ett vis att vi också lever i ett lands historiebeskrivning som anpassats till vad som väl idag skulle kallats för ”PK historia”.
Undrar alltid över syftet med förbättrad historia, vems ärenden man springer? Sällan eller aldrig folkets ärende.

Nu gled jag iväg och känner hur det spretade i raderna och fokuseringen bara gick upp i rök.

Sammanfattning: Jag kan lite om mycket pga nyfikenhet. Vilket inte gör mig till en bättre mänska, bara en som vet lite mer om lite. 🙂

Nynnar, Regnet det bara öser ner och jag är så lycklig tralla la gammal schlager.