är som förr, den bara krymper.
Jag har hamnat i ett jaha, och undrar när jag ska komma igång efter semestern.
Tio av semesterns dagar bodde delar av min egen familj med oss och det är en önskad tillvaro med närhet till både barn och barnbarn samtidigt som jag inte vet vart jag ska ta vägen, orken att börja leva redan på förmiddagen är ingen dröm för mig.
Så nu i ensamheten hemma vill jag bara vara i tystnaden med mig själv. Men här hemma har jag ännu högar och rörigt efter allt vi tog om hand efter mamma. Jag har sorterat, tvättat och strykit namnlappar i de sista kläderna, sista Ikeakassen har hon fått och sina vinterkläder/stövlar. Äntligen ett avslutat kapitel, nu är det bara sånt kvar som hon inte har någon användning av.
Jag bakar och bakar matbröd på löpande band, känns som om det är det enda jag vill. Tittar ut över lägenheten och mår inte bra av allt jag borde göra. Men vädret är med mig, grått med enstaka solsträngar som tar sig igenom molnen, det småstormar sedan igår, viner i alla lite öppna vädringsfönster.
Sa jag att jag ska bli farmor för tredje gången i oktober? Som om inte det räcker blir jag mormor nästa år för andra gången.
Fem barnbarn, det hade jag aldrig väntat mig, de tre som redan finns är alla så olika, ska bli spännande att se vad det blir för karaktärer av de kommande.
Men livet utan oro och rent av skräck existerar aldrig. Dottern får svårt att andas och jag märker redan på landet att hon är sjukt trött, vi prövar med astmamedicin mot det tungandade, som inte hjälper.
Hon ringde mig i lördags och då kom vi fram till vad vi trodde det var och att hon skulle åka till akuten. Ska också lägga till att hon i veckan som gick var till VC där läkaren inte hade mycket hjärna att tänka med, en ny astmamedicin var allt han kunde tänka fram.
Gravid kvinna, svårt att andas, helt slut …
Efter att Danderyds Sjukhus tagit ansvar visade det sig att det var det vi själva misstänkte små proppar i lungorna, det blev blodförtunnande sprutor varje dag till fem veckor efter förlossningen och vi är så lättade att hon rent av inte dog.
Förra graviditeten led hon av den där förgiftningen, clampsi eller vad det nu heter. Så även denna gång en riskförlossning, men de tar hand om henne så det kommer gå bra.
Nej, vet ni vad nu måste jag göra något här hemma, baka en sockerkaka kanske? 🙂
Livsglimtar 
Men så spännande med två nya barnbarn på G. Ja Götapetter vilken tur att dottern tog sig till Danderyds sjukhus. Kan ju tycka att någon borde ringa till VC och hälsa vilken miss den där läkaren (stafett förstås?) gjorde.
Tycker du är jätteduktig som bakar. Hembakat matbröd är ju bara så ljuvligt gott. Det finns säkert folk som gärna köper hemlagat bröd av dig, om du nu bakar så mycket att ni inte hinner med att äta upp det.
Kram
Denna blandning av glada och svåra nyheter som livet kommer med. Så glatt med barnbarn men jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dottern.
Baka mer, det är bra.