Jag minns att jag tänkte

att jag kom i säng före tolv vilket är ovanligt, så jag läste lite längre stund med gott samvete.
I morse vaknade jag klockan nio och tänkte att jag vaknade tidigt, klockan stod på väckning kl 10.00

Fixar frukost och det är då jag inser att klockan inte alls är nio utan lite över tio. Batterierna i klockan håller nog på att ta slut. Det förklarar gårdagen när jag åt frukost och hade så lång tid på mig, när jag av en händelse får syn på klockan i vardagsrummet som gick rätt. Så var det med den ”tidiga” morgonen.

Strålande sommarväder även denna dag, skönt för alla som njuter som bäst, själv är jag mer åt ruskhållet till när det gäller väder, fast nog kan även jag njuta av ljuset och lagom värme.

Maken är med son och barnbarnet på fotboll, den lilla ska spela och de äldre, far och farfar ska väl se på och drömma alla proffsdrömmar den äldre generationen verkar få så fort små spinkiga pojkben börjar sparka på en boll.

Ikväll ska farfar och jag vara barnvakt, vi ska handla med oss lite mys att stoppa i oss och ungarna. Jag satsar nog på russin till den yngsta, man ska vara glad så länge russin är en höjdare i deras värld.

Veckorna rullar på och jag har gjort en hel del, men för mycket tid ligger jag i soffan, vilket ger mig ångest. Jag ligger inte här för att det är kul, utan har mer med min hopplösa kropp att göra. Ett skov av ny kaliber har fått mig att ta Alvedon oftare och ibland så tänker jag att smärtan känns ännu värre efter att en värktablett har gjort sitt.

Som att trampa runt i ett hamsterhjul, äter jag för mycket smärtstillande upplever jag värken starkare när smärtstillandet tar slut och tar jag inget alls vilket är mer min melodi av rädsla för att hamna i ett ökat tablettmissbruk, så blir jag liggande i soffan.

Nu ska jag en massa tänker jag igen, börja promenera, ta tag i mig, sätta fart, snacka om manisk tanke som alltid tränger ut andra tankar, utan att jag någonsin kommer igång.
Jag drömmer om att simma i en pool med lagom ljummet vatten, där inbillar jag mig att undret ska ske, jag ska få kraften i kroppen tillbaka, jag ska smalna av … och jag ska få urinvägsinfektion.
Just så är det när man är transplanterad, då badar man i havet om man badar överhuvudtaget. Så blev det för mig, njuren den nya ligger nere i ljumsken i ett hålrum. Urinröret är kortare än normalt så baciller har rena autostradan upp och trassla till det med baciller, livsfarliga för oss transplanterade.

Ibland tänker jag att just drömmen om att simma är en bra dröm och längtan för den är ouppnåelig för mig, för riskfylld.
Det är ju så när kroppen är svag, och värker så blir det svårt att komma igång, häromdagen gjorde jag liggande små, pyttesmå sittupps och det var ju hur galet som helst dagen efter. Gick ryggen av i svanken eller vad sjutton hände, det var ju bara fem pyttesmå rörelser. Fattar ni vad jag har att göra med?

Allt detta motstånd och en sjuk kropp, ska fan va mänska och ta ansvar för allt. 🙂

Senaste Nytt
Jag har varit med sonens fru till doktorn som lite moraliskt stöd.
Jag har gått armkrok med modeikonen Gunilla Ponten, vilken härlig, uppkäftig 87-årig Ärta.
Jag har tappats på blod igen då Hb blev för högt.
Jag har bakat limpor och äppelkakor.
Jag är stödcentral till min dotter som ännu snurrar runt i karusellen av läkarbesök om hennes lungor, proppar, astma, allergi, andningssvårigheter, graviditet och mängder av prov för att utesluta fel på fostret, vi har hållit på nu sedan slutet av juli.
Jag stickar nu på tredje barnbarnets raggsockor.
Servar min mamma med allt hon ringer om, bokar hennes turer och pratar med personal som sköter färdtjänst.
Ser till att hon har pengar o annat, besöker henne.

Skulle nog säga att jag har en del människor att ställa upp för. Är man matreark så är man som min dotter sa till mig, den rollen ska du få ta över sa jag som inbillar mig att inget blir riktigt gjort utan kvinnor 🙂 vilket är en sanning med modifikation.

Nu måste jag sätta fart på dagen