barn sedan småtimmarna på söndag morgon …
Vi blev väckta vid lördag till söndag vid 02-tiden, slet på oss kläder, packade och åkte hem på en timme. Det är ju vi som ska passa de redan befintliga ungarna hemma.
BB sa att vi skulle vänta hemma trots att vattnet hade gått, kom hit vid nio tiden sa de.
Så jag och maken sov några timmar medan tiden arbetade för oss i sonhustruns kropp.
Maken drog ner till barnbarn vi skulle passa före niotiden, själv sov jag några timmar till.
Meningen var att maken skulle komma hem till lunch med ungarna och min insats var att steka pannkakor.
Men så blev det inte, BB skickade hem den födande mamman igen och farfar kom hem ensam till mig.
Det var rätt skönt, han donade med en massa saker här hemma och jag var mest trött som i slut i kroppen.
Jag med mitt numera ömkliga skal, tål ju inte ett dugg av avvikelser från det invanda.
Sen vid sextiden drog son med fru till BB igen, maken konstaterade att jag med mitt spruckna kärl till kropp kunde stanna kvar hemma och invänta det hela och jag kände mig både ödmjuk och tacksam över att vara gift med en riktig man som klarar allt.
Min närvaro med de äldre barnbarnen skickades med i sista stund, glass vilket nog är typiskt den här farmodern som har russinpaket i handväskan och kunde jag skulle det alltid ligga glass på lut i något slags frysfack i väskan.
Farfar klarar skivan och jag väntade med spänning på rapporter under kvällen.
Sonen fotade och mailade, jag fick inget vettigt gjort utan hittade som tillbaka i känslorna i själva födandet. Jag har fött två och varit med på två förlossningar som stöd.
22.17 föddes en späd liten, faktiskt mycket söt flicka.
Alla nyfödda har som en air av under runt sig, och spelar ingen roll hur de ser ut, de har alla en eller två föräldrar som insuper undret och älskar den lilla nya familjemedlemmen.
Själv minns jag sonens röda, mosiga och fnasiga ansikte efter förlossningen, för en mor var han ljuvlig, men i ärlighetens namn kallade jag honom ”mitt lilla monster”. Många, otroligt många är inte söta som nyfödda.
Ska väl i rättvisans namn berätta att sonen rättade till sig och fick ett otroligt sött ansikte och en späd kropp, ögonfransar som okända inte kunde låta bli att prata om när vi var ute och gick eller köade i kassan på Ica. Han blev ett mycket ”sött” barn vilket jag inte trodde där på BB. 🙂
Så nu är jag Farmor till tre och det ska bli spännande att få se den lilla sötnosen framöver.
Livsglimtar 
Underbart! Ett stort grattis!
Känner mig så glad att det gick bra, imorgon kommer hon hem. Så fort mamman orkar/vill kommer jag att hålla i den lilla. Men jag tränger mig aldrig på en nyförlöst mamma. Minns när dotter fick sin dotter, jag och min familj höll oss undan lång tid för att inte störa, tränga sig på. Under tiden tryckte hans föräldrar och syster sig in och flängde ut och in under tiden vi respektfullt höll oss undan. Sånt retar skiten ur mig, egotrippade människor.
Stort grattis! Stort och magiskt varje gång man får uppleva detta, ett av livets stora mirakel. Snart är hon förhoppningsvis hemma och du får snusa i den där ljuvligt doftande bebisnacken. 🙂 Kram
Det är min plan att bara få snusa på henne, den där doften är så underbar. 🙂
Stort grattis till er alla!
Det är ett under med barnbarn.
🙂
Härligt det låter! När min dotter smsade att de åkt in tänkte jag: Nu ska jag låta dem vara ifred o tänka på att det går inte så fort för andra som det gjorde för mig. Men det gjorde det 🙂 – innan jag hunnit höra av mig ringde det: ”Hej mormor!”
Jätteviktigt att inte tränga sig på sen, verkligen. Många är oroliga för infektioner – alla är utmattade…
Jag själv har haft snabba och ”lätta” förlossningar och önskar att alla fick det så. Dessa utdragna läskiga förlossningar en del får är ju hemska. Viktigt att vi respekterar andra och inte är så egoistiska, skönt att fler känner så. Jag minns ju själv hur trött och svag jag var när vi kom hem med vår förstfödda.
Kram