Pip jo, jag lever

men det är bara skrutt med mig.
Jag har fått något som heter trigeminusneuralgi, måste läsa på en lapp för att kunna stava det rätt, läkarspråk är inte min avdelning.
Hysterisk smärta i vänster tinning ut mot halva ögat. Som tur är kommer smärtan sekundvis med långt mellanrum. Men de sekunderna tror jag att jag ska smälla av. Samma medicin som mot epilepsi vilket känns lite läskigt. Men jag gör som doktorn säger, litar på henne.
Just nu känns det tungt, men jag lever och ligger inte bara här och tycker synd om mig själv.
I helgen var min familj här med barnbarnen, en rolig middag med fart, tro sjutton det med en treåring, en tvååring, en sjuåring och en nyfödd.
Sen har vi hämtat mammas nya glasögon och varit dit i helgen så måndagen är som oftast en redig vilodag.
Nu tog jag ut nybakt matbröd och det doftar ljuvligt, ni vet den där första snutten det paxar min man alltid för, nästa skiva är min.

Så har hösten äntligen klivit in och tagit för sig av trädens alla löv som jag så gärna sparkar runt i på promenad, en kort promenad, jag vet inte när jag ska få någon ordning på konditionen.

En fin bild av Linda Rydkvist

Nu ska jag laga middag, livet rullar på …

8 kommentarer på “Pip jo, jag lever

    1. Som jag förstod ska det hela gå över, vad det är som gör att värken går över vet jag inte. Medicinen ges även till alkisar med abstinens/kramp så den går på något i hjärnan.

  1. Ja du ska då råka på allt. Jag lider med dig samtidigt som jag skulle vilja i ditt kök och känna doften av nybakt och och ner medan brödet är varmt, så smöret smälter !
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s