God Jul

Nu passar jag på att önska alla er vänner en trevlig julafton med allt som hör till.
Snart ska jag leta fram lådan med nya plasthandskar så jag slipper rödbetsröda naglar och nagelband denna jul. Det har sitt pris att hacka rödbetor till sillsalladen.
Igår åt jag en dadel och lyckades bita av en flisa från en tand där bak, trodde först det var en sten i dadeln. Tungan for runt som en galning och kände inget direkt vasst, tacksamt att inget jourbesök behövs före helgen hos tandläkaren. Även spegeln fick vara med och titta hur det såg ut och kunde jag inte tro det, en maffiga gamla 60-tals amalgamfyllning hade tappat en bit av den riktiga tandens kvarvarande yttre skal. Det är alltid skalen runt tänder med amalgam som ryker.
Det här med hur vi säger ord kan verkligen reta upp mig, jag säger daddlar, men Ernst och vissa andra säger daadlar, daaadel. Herregud så jag retar mig på sånt, fast jag kanske själv uttalar ordet fel?
Men nu är tiden inne för gemenskap, kärlek och närhet till varandra, jag tänker på alla som firar jul utan den där familjen och släkten runt om sig.
I de bästa världar överlever man släktens ovanor, ungar som rusar runt och skriker mest hela tiden. Tomtskrället som avslöjar att han är farbror Klas till barnbarnets gapande förundran, de yngsta blir rädda och skriker av skräck. Vi vuxna skrattar mobbande och säger ”nämen alle dodingen då, inte bli rädd inte”. 🙂
Ätandet och fikandet tills magar står i åtta hörn, alla längtar efter en Samarin och en lur i soffan i hemmets lugna vrå.
Men berg av julklappspapper och snören ska samlas ihop och fasters julklappssjal har försvunnit i allt papper som får gås igenom igen.
Förra året stod maken i vårt torrsoprum och letade efter något glittrigt prinsessaktigt som lurat sig in i den stora svarta plastsäcken med allt julpapper i.
Många jular under barnens uppväxt med ansvar för julbord efter julbord längtade jag efter en julafton i bara min egen lilla familjs sköte. Men alltid var det andra att ta hänsyn till, alltid någon vars jul kunde vara den sista, eller andras förväntningar på hur julen skulle firas, alltid tillsammans hos oss.
Så kontentan av julfirandet är väl att det är trevligt med allt det där med familj och släkt samtidigt som vi som har det kanske vill fira för oss själva i lugn och ro. Tills barnbarnen kommer för då vill man bara vara nära dem och fira hur mycket jul som helst.
Cirkeln är sluten, ungarnas tur att hålla i jul för de vet ju aldrig om det är min sista jul eller?
Hur ni än firar, njut av det ni mår bra av, så ses vi på andra sidan jul när det drar ihop sig till Nyår!