Glider in och ser att mitt senaste inlägg var 23 december, det var den veckan före jul när maken kom hem med en förkylning/hosta utom denna värld. Generös som han är bjöd han mig på den, julaftons natt när vi kom hem från familjens julfirande tog jag ett svanhopp ner i sängen och har ännu inte klivit upp.
Det är inte influensan utan virus, lagom till första omgången började se ut att vara avklarad kom min man hem med en repris som han delade med sig av till mig. Nu fattar ni va, vad jag har roat mig med sedan julafton. Maken själv han jobbar, får lite hostattacker då och då men mår riktigt friskt och bra, mutter. Själv har jag suttit upp större delen av natten, astman har gjort ett redigt återbesök. Jag började själv ta kortison i måndags för då blev det bli så tjockt i luftrören att jag blev orolig. Inatt har jag hostat, huffat, harklat försökt att få de som sitter i luftrören att släppa taget om mig.
Min kropp är nu så slut att den skakar av all tänkbar ansträngning, flåsar och har sig, solen strålar och jag får dra ner alla persienner och gardiner för jag får migrän av ljuset, så svag är kroppen. Mentalt känns det som om jag har givit upp, men int fan har jag de int.
Men nu har jag lämnat ett pip så den som ev undrar vart jag tog vägen vet.
Livsglimtar 
Vännen – har saknat dig och dina ord – låter förskräckligt jobbigt att ha det så här så länge – hoppas du blir frisk snart och att du tar det lugnt!
Tack, jag läste runt och kände även jag en sån saknad av dig och andra jag tycker så mycket om att läsa. Kram
Kära nån så du haft det.
Skönt att höra av dig.
Önskar snar läkning.
Kram, hopp om livet med rediga doser av kortison i både piller och sprayform.
Kram på dig…
Låter tufft. Hoppas på bättring.
Aj aj aj … det där låter inte bra alls. Men gott är att du visar tecken på att inte ge upp, hur lätt det än kan vara att göra det när kroppen sviker.
Jag håller mina mentala tummar så att du får stopp på den här trenden. Vartefter våren närmar sig kanske du kan få bygga lite immunförsvar. Bara du tillåts komma ut i lite sol …
Krya på dig ❤
Stor kram och tack för pep!
Usch, förkylningar, virus och infektioner tär verkligen på ens krafter – det har jag åter blivit påmind om de senaste veckorna 😦
Kram!