Nystart

Äntligen har jag börjar känna mig piggare, jag har aldrig varit med om något liknande i förkylningsväg, tänk er själva att vara dålig sedan julafton. Nu är jag långt ifrån igång igen rent kroppsligt, kroppen orkar inte mycket, så jag ökar lite för varje dag, så att jag ska komma igång.

Förra året var ingen höjdare för mig och hur stressad jag kände mig förstod jag av en händelse av privat natur som utspelade sig för ett par veckor sedan. Som sagt denna förkylning med helveteshostan tog all energi och så detta med att min mamma ständigt behöver omsorg, det ska handlas, beställas, hämtas, köras och som jag har mått har min man fått ta allt ansvar. Jag orkade inte med känslan att han som ständigt har mycket kring sig också skulle ta hand om min mamma.

Det blev för mycket och jag insåg inte då, men har förstått det nu att jag har fallit tillbaka i utmattningsdepression fast minus själva depressionen. Du som själv har drabbats vet hur det är att äta middag och en timme senare fundera på vad du åt till middag? Går fan i mig inte att komma på vissa saker och det känns skrämmande, jag har frågat min man om han tror jag håller på att bli senil, vilket han inte tror. Men efter den där personliga touche down upplevelsen insåg jag verkligen att jag kände igen allt min kropp och själ gav prov på. Precis så här var jag när jag gick in i väggen, så hjärntrött för minsta lilla.

Sedan sist har jag fött barn igen, mitt femte och sista barnbarn hoppas jag. 🙂 Den var den längsta graviditet jag har upplevt med min dotter så sjuk genom en stor del av tiden och misstankar om att det var fel på barnet vilket jag själv aldrig trodde, men det är svårt att hålla ordning på känslorna när läkare och teknik säger något annat. Dotter har ring och ringt varje dag, långa oroliga samtal, det var bara att finnas där. Sen mammas samtal.

Men klart hon födde en frisk dotter som ser ut som en kopia av hennes mamma som nyfödd. Så året som tog mig har innehållit sjukhusvistelse med mamma som fick en stroke, rehab, nytt boende, massor att ordna oavbrutet, papper, rensa hennes radhus, hela tiden tänka på vad hon kan tänkas behöva med sig av allt i huset, handla, släpa, ringa mängder av samtal, säga upp prenumerationer och tusen och en prylar, ekonomi, autogiro, tänka på vad som är bäst med det ena och andra, klart hon ska ha kontaner, ordna färdtjänst, kläder och vinterkläder ner i hennes källare, personliga möten om mamma, kvällsmöte med information känns som om jag har fått ett skolbarn att ta hand om, här föds barnbarn nummer fyra och vi åker hem från landet mitt i natten, inget barn? De är luriga de små, kommer när det passar. Så nu har jag två prinsar och tre prinsessor.

Det blev bara för mycket med den här helveteshostan månad efter månad efter allt runt om. Punkt!

Nu blir det vilsamt som gäller, drar ur sängkläderna, vilar. Byter orkidéjord på många orkidéer, vilar, det får räcka för idag.