En man som Ove

Slår ihop boken på småtimmarna, vid den tiden de flesta dör och känner en tår rinna ner för kinden samtidigt som jag fysiskt ryser till. Ett mycket ovanligt känslomässigt slut från min sida efter en bok.Men vilken bok, vilket språk, känsla och djupa kunskaper om hur det kan vara i en människas liv. Så befriande skönt att läsa, utan stapplande torftigt språk, utan med författaren eget personliga uttryck.

Böcker och läsandet har alltid varit min livsluft, lust och längtan att få ligga där i nattens tystnad och kliva in i någon annans liv, ta del och reagera. Otroligt många böcker, mest deckare kastar jag mig igenom utan minsta tanke, men även där finner jag favoriter med språk som tilltalar mig, likväl som bottenskrap jag knappt orkar läsa klar.

Min dotter sa en dag när vi stod vid en av bokhyllorna ”du läser så tunga böcker”. Jag minns att jag tittade på henne och förvånades, här har vi dottern som gjorde allt det där jag hoppade över när det kom till studier. Det här med läsandet har tydligen inte alltid med hög utbildning att göra, fast det underlättar att inte vara analfabet. 🙂

Det finns allt för många upphöjda män i bokvärlden som skriver på det torftigaste vis,  nog sitter varje punkt och komma på rätt ställe, men närhet till komplexa känslor har de inte och skriva kan de inte. Men de sitter där på sin tron och kämpar ur sig konstiga meningar under tiden jag läser och läser undrandes när boken ska börja. Det finns något i bra texter som bara fångar mig, ett språk, tilltal som bjuder in och delar med sig. Nyfiket läser jag vidare och önskar att boken aldrig tar slut, sörjer både personerna och livet jag deltagit i när sista sidan är läst.

Jag har läste de tunga ryssarna, med spänning först för att se och förstå varför de anses så bra och framförallt kunde jag läsa en sån bok? Det var många år sedan nu och det blev starten för mig på det där min dotter sa en dag ”du läser så tunga böcker”. Men jag är alläsare så jag kan hålla i de mest oväntade böcker under nattens timmar. Alla roas av olika stilar, olika uttryck, så det är skönt att få leva i bokens flödande land, där ”alla” lär sig läsa och fri tillgång till ordens rike finns på biblioteket.

14 thoughts on “En man som Ove

  1. gunnardeckare skriver:

    Jag har kommit till en ålder där jag inser att jag aldrig kommer att hinna lösa alla superbra böcker. Det gör att jag släpper en bok om det inte ganska snart verkar intressant. Boken ”En man som heter Ove” är underbar!

  2. Meggie skriver:

    Så fint skrivet och dina avslutande ord är så spot on – fri tillgång till ordens rike finns på biblioteket!
    Köper inte längre några böcker utan lånar allt på vårt bibliotek, som är nytt och fräscht. Tyvärr råder inte längre den tystnad där, som man själv är uppvuxen med och ibland blir det litet för mycket av det goda, när det rusas runt och tjoas värre än en fotbollspublik på Tele2 Arena. Nästan i alla fall. Fast å andra sidan är det ju positivt att barnen faktiskt tycker om att gå till biblioteken i tider när datorer, paddor och telefoner allt mer tar över samtidigt som vi dagligen sköljs över med rapporter om hur illa ställt det är med våra skolbarns kunskaper på alla möjliga områden. 🙂
    Tyckte mycket om boken om Ove, liksom filmen, men i övrigt blir det dock mest deckare – tyvärr.

    • livsglimtar skriver:

      Även jag läser mängder med deckare, vi har ju ett rum för torrsopor och där i alla bokhyllor ställer folk in böcker de inte vill ha. Där hämtar jag mängder av pocketböcker, deckare och annat så klart.
      Jag har inte varit på bibban nu på evigheter, har bara läst om bibliotek som blir terroriserade av dessa gäng och blir så förbannad att de som kom hit för ett liv de sa de ville leva inte har ett dugg respekt för sitt nya land som ska bekosta allt.
      Så jag vet inte hur det är med tystnaden på vårt bibliotek, nu, sist jag var där var det pensionärer som störde, de gick kurs i hur hantera en padda. Det var ett jäkla liv.

  3. Meggie skriver:

    Hej, det är bara jag igen! Ja, det händer ju faktiskt att det ändå slinker emellan någon annan bok bland deckarna. Du, som delar din tillvaro mellan staden och Roslagen, skulle kanske tycka om Erik Erikssons släktkrönika i fyra delar om familjen Nygrens öden i Grisslehamn som spänner över tiden från slutet av 1700-talet fram till andra världskrigets slut. Kärlek och krig heter den och borde finnas att låna på bibliotektet. Ett litet tips bara, om en alldeles fantastisk bok som doftar hav och tång, stinker av öl och brännvin när fiskargubbarna kommer in till Norrtälje för att sälja sin fångst och super upp de surt förvärvade slantarna medan de hårt arbetande kvinnorna sitter hemma och väntar i sina kök som luktar av kokt strömming och potatis. 🙂

  4. Lollo skriver:

    Vilket fint inlägg om läsande och vad det betyder för dig. Känner till stor del igen mig själv i det du skriver, men skulle kunna lägga till ännu några saker … som t.ex. det att jag vill hylla den mänsklig fantasin som kan öppna dörrar till så många nya och olika världar, och att man hand i hand med att se in i någon annans liv genom en bok kan få möjlighet att själv bli någon annan en stund. Alla har kanske inte behov av verklighetsflykt, men det har jag alltid haft. Jag har ett behov av att i tankens, fantasins och bokens värld uppleva dimensioner och platser som är mer spännande än dem jag själv lever i.

    Jag är också allätare när det gäller böcker. Men det verkar bli mer deckare ju äldre jag blir. Men jag sticker emellan med annat ibland. Men sååå ”tunga” böcker som du beskriver tror jag inte att jag gett mig i kast med. Men jag har varit envis. Dem böcker jag påbörjat har jag i regel avslutat, med kanske något enstaka fall som jag inte rodde iland. Man vet ju aldrig. Man kan kanske missa något … 😉
    Kram

    • livsglimtar skriver:

      Nu skrev du det jag missade, ja, det här med deckare har hänt även mig. Tror det började när jag blev sjuk, orkade inte fördjupa mig i böcker utan kom nog fram till att deckare var lätt att skumma igenom utan så mycket hjärnverksamhet. Idag läser jag dem för de är inte bara spännande utan avkopplande.

    • Lollo skriver:

      Precis. Deckare är fängslande helt enkelt 😉
      Men visst finns det andra genre än deckare där man vill veta hur det går och vad som är lösningen. En god historia att sjunka in i är väldigt avkopplande, oavsett spänningsgrad 😀

  5. lenaikista skriver:

    Visst är det intressant med läsning. Jag brukar säga att min mamma lärde mig hur roligt det är att läsa o gå på bibblan, men mina syskon är inte alls såna. Jag läser allmänt o blandat, men inser att det de böcker jag gillar har gemensamt är att jag får inblick i någon annans liv.
    Tyckte mkt om ”En man som heter Ove”, lånade nyligen Thorvalls ”I skuggan av oron” om hennes mamma (och hon).

    Men jag älskar spännande böcker, särskilt om ngn smygande blir gaaalen… (snacka om att få inblick!) Men det ska vara ”riktiga människor”, inte pappersdockor. Då hjälper ingen spänning.
    Numera läser jag ju mkt på nätet också, så jag har inte ständigt böcker på gång.

    • livsglimtar skriver:

      Där har du helt rätt, att läsa på nätet tar tid. Jag läser inte böcker där, men andras inlägg och allt mellan himmel och jord. Ibland blir jag så trött att jag knappt orkar skriva kommentarer om jag har läst mycket.
      Hela familjen läste mycket under min uppväxt, känner mig glad över att både min man och ungarna läser.
      Är övertygad om att läsning gör en enorm skillnad i folks liv, tänk så andefattigt de som inte läser har det. Ingen input, inget deltagande i hur andra tänker, handlar och inte att glömma alla miljöer och människors liv man får ta del av.

    • lenaikista skriver:

      Jag visste att min dottern var en riktig läsråtta. Sonen var jag lite osäker på – tills jag fick reda på att han i tonåren läste hela Sagan om Ringen på engelska.

  6. livsglimtar skriver:

    Samma här, dottern plöjde böcker, sonen mindre intresserad. Men han har ju sett pappa läsa hela sitt liv så som vuxen läser även han och som syrran sin oftast böcker på engelska. Men det verkar vara vanligt att killarna är knepigare att få att läsa.

    • lenaikista skriver:

      Som jag minns det läste min syster inte alls frivilligt, medan min bror läste det han hade bruk för – ex vis när han pluggade. Det var bara jag (o mamma!) som läste ”av lust”. Min pappa tror jag aldrig läste annat än kvällstidningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s