Nyss hemkommen från en annorlunda upplevelse, jag ringde för en månad sedan och bokade en tid hos vad jag trodde var en ”privat” plastikkirurgmottagning.
Idag kom jag dit och fick direkt komma in till doktorn som liksom bara dök upp, jag var inte inskriven eller ett dugg, kvinnan i receptionen var upptagen med andra patienter. Jag får visa mina två födelsemärken och han säger vi tar det i ansiktet, så får du en ny tid till det andra. Upp på båren, får en bedövningsspruta som jag uppfattade hängde kvar, våga fan känna efter. Själva doktorn fick ett samtal om omkakling av sitt badrum och där låg jag och kände att bedövningsmedlet liksom trillade ner förbi örat. Jag blev aldrig klok på om det var sprutan som läckte eller om den var borttagen och medlet rann ut lite.
Sen kom han goa doktorn och så vi pratade om transplantationshistoria, han var påläst och undrade vad min läkare hette som opererade mig på Huddinge. Jag kunde inte komma på professorns namn, inte doktorn heller, men han tyckte att jag skulle gå in till missionskyrkans kafé för där brukar min professor sälja smörgåsar till kaffet på måndagarna, så kunde jag hälsa på honom, han var tydligen uppvuxen i ett missionärshem … stackare tänkte jag.
Sen kom en varm kvinna och torkade bort blod, satte på ett plåster, sjuksyster tänkte jag. Vi pratade närmast hysteriskt så där som man kan göra med vissa som det liksom säger klick med. Vi gick till receptionen och pratar så mycket att vi drar igen dörren om oss, då först ser jag hennes namnskylt, även hon är doktor. Detta ställe är så märkligt, lättsamt, välkomnande att jag på vägen hem sitter och fnissar för mig själv. Ny tid har jag till på onsdag, lika bra att få det gjort, min doktor har jobbat där i 25 år och det känns tryggt med honom överläkaren specialist i plastikkirurgi och i allmänkirurgi. Vilken tur så nära mitt eget hem, nu ska jag tipsa sonen som vill ta bort några födelsemärken även han.
Livsglimtar 