Mördande start

Dödade precis ett litet flygfä som satt på bordet, insåg rätt snabbt att det var en pytteliten dammtuss jag hade mördat. 🙂

Dagen kommer nog inte bli som vanligt efter gårdagens hetsiga tempo. Vi körde från landet vid 07.30 tiden mot sjukhuset där jag skulle tappas på blod. När vi började närma oss sjukhuset och besökstiden krockade några idioter på vägen och vi sniglade fram i den långa karavanen och jag såg på klockan hur minuterna bara käkades upp mot min besökstid. Stressen låg som ett rött skynke i hela kroppen. Ringer min ”njursyrra” berättar att vi sitter i kö … ”men du ska inte vara här på en timme” säger hon. Så blir det när hon en morgon ringde, väckte mig och frågade om jag kunde ändra tiden lite inför detta besök. Jag känner mig inte så pålitlig alla gånger med komihåget, och nyväckt är det kört.

Maken och jag hamnade på sjukhusets fik … men så blev jag tvingad att gå tillbaka i entrén mot toaletterna med en något desperat känsla/behov av ett besök. Väl på plats är det fullt på de tre toaletterna, en tjej kommer ut och säger att det är stopp på den toan. Ååå, inte kul, så kommer nästa ut och säger samma om den andra muggen och så tvärstopp även på den tredje. Jag rusar ut till receptionen och anmäler vilket ingen av de andra gjorde, hur konstigt är inte det? Hon visar mig till andra toaletter som tur var och jag kilar vidare. Sen upp till mottagningen som ligger tvärs genom hela sjukhuset och väl där hamnar jag på toa igen, nu blev det för stressigt för min kropp, magen slår slint och illamåendet följer som ett brev på posten. Suck! Känns inte som toppläge att bli tappad på blod, men likväl så skönt att få det avklarat.

Sen drog vi hem till lägenheten, maken hämtade post, jag satt skakig kvar i bilen. Tog en sväng ner till stora bryggan och åt glass i en nyöppnad glasskiosk. Tänkte ett tag lämna en hundring i vårt efternamn så sonens ungar som bor granne med kiosken kunde komma senare och äta glass, men plötsligt dyker sonhustrun upp med sovande bebis och tvååringen. Oväntade möten är trevliga och mina barnbarn fick lite glass.

Sen bar det iväg till Ica för att handla till min mamma som vi skulle besöka på vägen mot landet. Jag tar kundvagnen att hänga på, maken sköter själva handlandet, väl stående vid hemmets parkering där mamma bor blir mina ben till spagetti och jag klarar inte av att gå upp till entrén, där vi ser att mamma och andra sitter ute i solen. Maken fick köra upp mig, hade ingen lust att svimma, men måste dyka upp hos mamma som jag lovade. Stannar en timme och hasar tacksamt ner till bilen med min nu helt kraschade kropp. Till slut somnar jag i bilen och vaknar inte förren vi är hemma igen.

Så idag klev jag upp med en kropp som får lida för gårdagen, det är ingen hejd på hur kroppen gnäller, jag segar upp och tar genast en Alvedon 665 och hoppas att det hela ger sig lite. Maken klampade iväg till gemensam städdag i området och jag som förr hade älskat att vara med på sånt är nu så tacksam att jag slipper. Vädret är inte så strålande idag och det känns helt ok för mig och min kropp.