Just nu har det lagt sig ett slags sinnesfrid i vem jag är och vad jag vill, mest tror jag det är så för att det jag vill inte tar så mycket plats här på landet. Jag kan sitta i särken hela dagen, inte en käft kommer knacka på dörren. När i mitt liv har jag någonsin kunnat vara så här fri i mig själv? Ingen yta, inga måste mer än mina egna spökmåsten inövade sedan medeltiden.
Men jag är inte mycket för yta, sminkar mig sällan, har varit så i hela mitt liv, men ska jag på fest då kommer sminket fram. Jag bor i en kommun som är proppfull av yta, dessa kvinnor och män med sin klädkod, sätt att prata, röra sig, resa och äga dyrt, måste vara otroligt jobbigt att leva så. Inte blir man lyckligare av rikedom, fast det underlättar sånt som medelsvensson ständigt kämpar med, sina räkningar och få snurr månad efter månad.
Nu har jag fyra veckor kvar på landet och ibland undrar jag vad jag ska hem och göra överhuvudtaget? Inviga gästtoan och badrummet så klart, jag har sagt att nästa mindre fest vi har så ska vi alla vara i badrummet, för där kommer det att vara tjusigast. Lite klingande i skumpaglas och tända ljus hör väl till en lyckad renovering?
Här har vi haft besök av sonen med sin fru och tre ungar, snälla, rara ungar hela högen, men smuligt och kladdigt blir det 🙂 Sonhustrun hade baka ljuvliga danska winerbröd till kaffet. Synd att klaga och det var skönt att ha alla omkring mig fast jag tramsar med att hålla undan, vilja torka och påtala kladd. Vi är inte riktigt överens om just den delen av fostran, inte lätt, jag har en massa fasta idéer om hur det ska vara och de bryr sig inte så mycket.
Jag har jobbat med barn, med det vill jag säga att jag inte är helt blåst på vad barn behöver för att växa och må bra, de där ramarna många inte ger sina barn idag, ramarna som gör dem trygga så de har sin plats i samhället med oss alla andra. Här på landet har vi inrett ett rum till lek för barnbarnen, samma i stan, de får flänga och böka, men kladda runt gillar jag inte. Det är väl bara att erkänna att jag är mycket för ordning och reda, då mår jag själv bäst tillsammans med barnen. 😉
Nu har lugnet lagt sig, maken sover framför tv:n, våra finaste sover i gästhuset och jag sitter och skriver lite för mig själv, i mig själv. Men snart ska jag blåsa ut ljuset och dra mig tillbaka i salongerna 🙂 deckaren kräver någon timme innan jag somnar gott. Kram på er all!
Livsglimtar 
Go´morron!
Hög igenkänningsfaktor i ditt inlägg 🙂 Jag är ju också farmor och känner igen det här med olika tycke vad gäller uppfostran – leka och busa helt OK, men kladda … då vill jag sätta stopp 🙂
Härligt att bo på landet – inte ens ett nyrenoverat badrum skulle få mig att flytta till sta´n 🙂 Friheten att gå i trasiga jeans och fula tröjor … barfota eller gummistövlar … ljuvligt!
Ha det gott!
Kram
Här är så himla skönt, så vem vet … tror inte jag blir kvar hela tiden, men kommer nog stanna kvar oftare.
Gomorron
Ofta har jag läst kommentarer huruvida människor, framför allt kvinnor, skriver om att de minsann ska släppa sina ”måsten”. Precis som om det blivit en livsdevis att göra det till fromma för det egna välmåendet. Det är väl bra i sig, kan jag tänka. Och du verkar ha lyckats med detta på landet där du kan sitta i särken hela dagen 😉
Det här att ha sina värderingar och principer kvar är väl också bra, bara man kan rucka på dem när det behövs och i den lilla stund som det är påkallat.
Tror säkert att de nybakade wienerbröden som sonhustrun bakat var värda besväret och att det uppvägde kladdet.
🙂
Hela livet gör inget annat än ruckar på ens principer, egna barn, andras ungar, arbetskompisar och livet självt. Så nog får man lov att vara flexibel, ruckbar i sina principer om man vill ha ett gott liv. Men i min värld behövde inte mina föräldrar städa leksaker, sopa och torka runt efter mina barn, för mig är det sånt som föräldrarna sköter när man är bortbjuden.
Våra måsten ligger ju i rollen vi vuxit upp i, ärver den av kvinnorna i släkten som vi studerar under uppväxten och så samhällets kvinnliga måsten på det. Är man då sprungen ur ren arbetarsläkt där jobba fysiskt hårt var vardagen, personerna hölls ”hela och rena”, hemmet blänkte och kvinnorna, mina förebilder var suverent duktiga på mat, bak, konservering allt vad tiden krävde av dem för att överleva.
Till viss del rör detta alla kvinnor, men kvinnor av idag är inte av samma kaliber som våra föregångare, med många undantag så klart. Kanske finns här ännu kaliber, men av en annan sort mer utåtriktad från hemmet ut i samhället, jobbet, gymmet, fiket, festandet, sin egotid, allt sånt nytt från förr. Att prata om måsten är kanske bara vi som vuxit upp med kaliber i släkten som gör, krav kommer med sånt. Jag vet precis var mina måsten ligger och jag har kämpat hela/halva mitt liv för att vara mindre ”duktig”. Jag lyckades inte med det förrän jag blev sjuk, kroppen tvingade mig att ta ansvar för den och mitt liv.
Att sitta mestadels ensam större delen av nu 4 veckor, totalt 8 veckor har givit mig en möjlighet att umgås med mig själv på ett vis jag aldrig gjort tidigare. Vem sitter solo i en stuga under uppväxten? Nää, tänkte väl det, och känna att jag kan duscha senare, ikväll rent av, till och med imorgon, jag som normalt ”duschar varje dag typ”. Att tvätta håret när mannen/ungarna kommer på fredagen bara en sån sak att vara lite skitig i håret. Ha samma ytterkläder flera dagar, dock alltid nya underkläder varje dag, går fan i mig aldrig att rucka på, inte förhandlingsbart.
Så måsten har nog kvinnor normal fler än män och jag tycker, önskar att vi kan skaka av oss en del av det oket, i alla fall de kvinnor som har kaliber, med det menar jag alla de som gör mer än sina systrar, det finns mycket lathet nu för tiden. Fanns förr med men då visste alla vem det var som inte gjorde sitt, drog sitt strå till fostringsstacken, städstacken, tvättstacken osv. Arma kvinnor i alla tider …
Jag hårdrar det lite för att förtydliga mina tankar.
Det här var verkligen något att läsa. 🙂
Jag håller med dig och förstår dig fullständigt. Vi är danade i en annan tid och har så skilda uppfattningar mot nutidens unga kvinnor (med vissa undantag som du säger).
Jag brukar någon gång halka in på ett program som… jo, Lyxfällan heter det. Då baxnar jag och sitter som en ilsken terrier och hakan nere vid knäna och jag tycker att världen har blivit upp och ner.
Kram på dig! 🙂
Bara ordet Lyxfällan får det att morra i mig, sjukt helt enkelt.
När barnbarnen är här är det tvätta händerna innan mat som gäller. Då de var lite mindre var det tvätt av händer och mun efter maten också.
Kramis
Här är det både före och efter som gäller om jag bestämmer, de är små här ännu ungarna.