Spring i park

Igår skurade maken av altanen, skrubbade med medel som tar bort det gröna efter björken som är inbyggd i däcket. Idag stod jag och betraktade honom när han oljade in räcket till att börja med, min blick glider runt och ser plötsligt hur grannarna längre ner har saker för sig på tomten. Han, grannen ser ut som om han står på en sån där glidskena som en del tränar på, han glider med ett ben i taget fram i en djup utsträckt knäböj. Sen ser jag att frun håller på med andra övningar och ännu en bekant till dem. Rena Friskis och Svettis och helt rätt i den 40-tals anda som verkar ha tagit över allt fler i hetsen kring det fysiska måendet, hörde igår att även vegetariskt ätandet har ökat, så passande i tidens trend. Den här maniska kroppsfixeringen, hetsen att springa, träna bryts väl endast av att äta korngryn och Keso med proteinöverskott.

En viss del av mig vill vara med, fast på ett hälsosammare sätt, vegetarisk mat har jag alltid gillat, redan under ungarnas uppväxt insåg jag att vi åt med betoning på fel näringsvärde med allt protein i världen och lite till. Menyn ändrades så grönsaker på längden och bredden las till, båda mina ungar är idag duktiga på att laga mat och räds inga surkålsrätter eller annat grovt att jobba med för magen. Jag har ständigt en längtan efter råkost som bas och så tillägg av annat. Men latheten tar mig, detta jäkla rivande, hackande så fort jag vill ha lite mat, gör att jag drar mig i min ensamma måltid. Lättare är det när maken är hemma, då går rivandet enklare och som en dans när han får sköta om det. 🙂 Men i nutid så är jag lite fel ute om jag ska tro de nya rön som ratar kolhydrater och plussar för kött i alla former. Man får säga vad man vill om den dieten, men jag vet att den fungerar. Jag hörde till de som tidigast i Sverige testade det ätandet, som gick under namnet Atkins då när det begav sig. Jag och många av de som då verkligen testade vad som idag kallas LCHF konstaterade att kroppen slimmades av i en farlig fart. Jag mådde bra av ätandet och frossandet i annars förbjudet var en upplyftande och glädjande upplevelse. Fick dock sluta med det hela då njursviktiga människor minskar proteinintaget för att behålla sin lilla njurfunktion så länge som möjligt.

Jag har varit på det igen, men tröttnar alltid och längtar efter varierad kost, så som jag är uppfödd med. Det finns ett stopp för hur många gånger man kan njuta av bea till köttbiten, extraklickar av smör till allt och den förbaskade blomkålen på längden och bredden till det mesta. Så jag är fet pga av min sjuka kropp, mitt hembakta bröd, min bulle till kaffet och alla kolhydrater jag äter. Allt som är gott är ju så förbaskat fettbildande i förhållande till att jag inte gör som grannen där nere på gräsmattan.

På tal om gymnastiska rörelser, promenader, spring i park och annat en baktung stackars mänska inte har för sig, men med längtan i kroppen om ett förr där jag smal som få rörde mig som en som inte gjorde annat. Tänk, så jag kan längta efter den rörelsen i kroppen när jag ser andra friska med självklarhet hoppa runt i tillvaron och som många gånger verkar känna sig lite finare än vi otränade, feta människor. Antar att det är 40-talets renhet, duktighetsiver, den där som delade upp oss människor redan på den tiden.

4 thoughts on “Spring i park

  1. surridurr skriver:

    Håller med dig. Vi behöver en varierad kost. Bara bra om en del av köttet byts ut till vegetariskt. Jag nobbar också den där träningshetsen. Lite vardagsmotion får man ju ändå. Sitter inte stilla på jobbet hela tiden och inte här hemma heller.
    Kram

  2. livsglimtar skriver:

    Jag sitter för mycket, svårt att komma gång med promenad längre stund, min mage är inte klok och jag brukar få rusa hem så fort jag kommit en bit från hemmet.
    Kram

  3. bergalott skriver:

    40-talet. Det startade kanske redan då men jag trodde att 50-talet var då det verkligen tog fart. Det var ju t.o.m. hälsosamt att röka. Rita Hayworth och de där vackra människorna. eller var det redan på 40…
    Strunt samma. Vi fångades in i den mentaliteten av våra kära mammor som inte begrep bättre. Kroppsfixeringen blev en handelsvara. Ingen begrep någonting om vad som var på gång. Masspsykos – precis som nu.

    Men du.. jag har kommit på ett bra knep. Jag har alltid varit urusel på mat och matlagning. Intresserar mig inte ett dugg. Men nu om dan så gör jag så här för att få i mig en daglig ranson av grönsaker och frukt.
    Hackar ett halvt äpple – en halv banan – spenat – broccoli – lite av vad jag har hemma och så häller jag vatten över och lägger i en sked med solrosfrö eller nåt annat jox. Jo, en halv citron också, ibland en äggula. Så mixar jag det så det blir en drickbar smootie (eller vad de kallar´t.)
    Hepp… sen går hela dagen och jag behöver inte bekymra mig liksom. Magen sköter sig och tja… den där lilla mixern har blivit min räddning. Har hedersplats mitt på diskbänken!

    Ps Jag skulle nog vara en sån som skulle acceptera några piller om dan 😉 Ds

  4. livsglimtar skriver:

    Hahaha den mixen låter toppen, jag ska nog ta mig en funderare på att göra något liknande.
    Det här med 40-talet, det jag tänkte på var alla Hitlers filmer om den rena rasen, de gymnastiserade, såg snuskigt hälsosamma, smala och välkammade ut. Här hemma satte väl Ling igång gymnastiserandet och senare kom Tamm och vi lider nu i största piken av kroppsfixering under min tid här på jorden. Suck, sjukligt enligt mig … tror det är Keso som gör en hemsk reklam på tv där en tjej som äter extra smal Keso, så hon kan springa och springa. Va fan e de? De som inte äter och springer, springer är ju anorektikerna, flickor, kvinnor där allt slagit fel. Skitreklam!
    Jag har aldrig varit så mycket för konditionsträning, men jag var duktig på mer avancerad gymnastik i högstadiet. Däremot var jag totalt lycklig på disco under många år, jösses så jag har dansat, vann till och med en tävling en gång.
    Nu muttrar jag om hockeyn som aldrig tar slut, förlängning och förlängning tröttsamt är ingen fan av all sport som äter upp så mycket tv tid. Maken glor väl på allt som rullar, puttar, brummar och har sig och jag muttrar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s