Vems dag? Mors

Det här med Mors och Fars dag har aldrig firats med självklarhet i min uppväxt och mina barn drillades inte heller i Amerikanarnas ide om att fira Mor just denna dag.
Jag känner mig kluven till allt sånt här, fast tanken är god, tror jag det är bra att visa sina föräldrar omsorg och kärlek vid en massa andra tillfällen året runt.
Men en del slår på stort, det ska firas med brunch och annat överdådigt, alla andra ska veta just då, hur mycket moderen betyder. Ju dyrare uppmärksamhet desto mer kärlek …
När syrran och jag var små ordnade pappa kaffe ibland och vi sprang ut och plockade liljekonvaljer. Punkt!
Så när det gäller dagens Mors dag så frågade min dotter igår på kvällen om jag ville komma på lunch hem till dem idag. Hon kom nog på det rätt sent att i alla fall fråga, antar att svärmor ska bjudas på lunch ute eller hemma. Tror det, vet inte.
Sonen är nog lyckligt ovetande om dagens tillstånd med den ”rätt” söner, män har att inget veta om allt det där som vi kvinnor anses skyldiga att hålla ordning på, födelsedagar, mors och fars dag osv allt det som är kittet i en familj/släkt. Vem bestämde att det alltid är vi kvinnor som ska hålla ordning på alla tänkbara bemärkelsedagar? Män ska liksom påminnas om allt som små barn, undantag finns som alltid.
Samma med namnsdag, en del firar hit och dit även här inne ser jag. Under uppväxten blev vi alltid uppvaktade tillsammans syrran och jag, då vi som andra hade semester i kärringveckan varje sommar, allt på grund av dåtidens industrisemester. Kristina och Margareta har namnsdag i samma vecka, men nu finns inte syrran längre och mamma som brukade ringa och gratta minns inte längre.
Lika bra att ta Kärlekens Dag på en gång, ännu en import från Amerika. Just den dagen kostar varje ros extremt mycket, det gäller ju som handlare att slå mynt om chansen att tjäna extra och är folk så korkade att de betalar hutlöst för en ros just den dagen, så gäller det att göra det mesta av det. Klirr i kassan och alla är nöjda.
Vilken tur för mig som inte gillar allt det här amerikanska tillrättalagda att jag får blommor året runt av maken. Kärlek när som helst i form av närvaro, omsorg, kramar och allt jag kan önska. Vilken tur att vi är lika, glömmer bröllopsdagen i stort sätt alla år och inte bråkar vi om det. Vi skrattar tillsammans, konstaterar att vi gjorde det igen, glömde och jag som ett år verkligen slog på stort och köpte hem smaskens till middag glömde lik förbenat vilken dag det var. Dottern konstaterade att det var dagen efter som var vår bröllopsdag. Aldrig får man vara glad, hahaha så snopet men smörgåstårtan och kaffebrödet smakade inte sämre för att det var fel dag.
Jag hör ofta om kvinnor som beter sig konstigt/illa om mannen inte minns deras bröllopsdag. Vad beror det på?
Har de inte nog kärlek resten av året, uppvaktar de inte varandra med en blomma vilken dag som helst eller lagar en extra god middag, bakar/köper något gott till kaffet? Och varför i hela fridens namn skulle bröllopsdagens datum bara vara mannens skyldighet att komma ihåg? Vem har bestämd det och ingick illa beteende från frun i kontraktet om han nu glömde dagen?
Det datumet borde man båda två tillsammans ordna trevligheter på om det nu är så viktigt.
Nu, ska jag sätta igång dagen, önskar er alla mammor en fantastisk Mors dag.