Visst är det märkligt så starkt vissa ord påverkar mig, inte behöver de sparas i en mening, utan bara rafsas ner på närmaste papper, som jag sen hittar och undrar över hur jag tänkte? Vad ska jag ha dig till, ibland är det uppslag till något jag vill skriva om och riktigt hur det hängde ihop har jag oftast glömt. Eller bara ett ord som liksom rullar så bra i munnen, överraskar mig på något vis som Sisyfos-arbete, jag minns en evighet i upprepandet av arbete, men detaljerna har gömt sig i någon vindling för att dyka upp när jag minst behöver dem.
Orden finns ju där i den grå massan, men nu för tiden ligger det ofta borttappade ord runt om mig. Jag plockar upp dem, vrider på dem och osäker på om det är rätt ord, stavas det så?
Så skakar jag fram ett liknande som jag är mer säker på. Jag börjar förstå hur åldern förvillar, tar ut sin rätt, fast jag tänker ofta att det är tur att jag har ett bra ordförråd att ta till, när det blir som ekande tomt i sällskap med andra. Jag tror inte andra förstår hur ofta min hjärna tuggar luft.
Idag åkte sonen med familj hem till en studentfest och här la sig lugnet. Nu ska vi fika, maken tog en tur ner till postlådan, den urgamla och kom hem med blöt post. Under natten föll 13 mm regn och det funkar dåligt för ev post när någon har kastat bort den lösa brevlådans lucka. Vi ska köpa en ny redig brevlåda med låsbar del, så ingen stjäl post från reklamföretagen och Icas x-prislappar. Ska det vara, så är det lika bra att köpa en rejäl postlåda från början.
Smörgåstårtan gjorde jag igår, ny varian som blev omtyckt, kul att göra den rund.
Livsglimtar 