Ouppfostrade skor kommer inte på fråga

I en knölig hög ligger den nu, slagen och väntar på färd ner till soprummet. Så jag har kämpat i åratal med att spilla allt tänkbart på den, vatten, kaffe, vin, frukt, mat, gud vet vad. Men jag har slitit med att tvätta rent, torka den, kemtvättat och lägga den på plats igen.
Men idag fick den/jag spunk och jag förstår att ett glas med rödbetsjuice bara blev nog. Hur jag än skulle försöka, ger jag mig, mattskrället åker ut.
Röbetsjuice av allt, det är ju så rött att man till och med kissar rött dagen efter ett glas eller några nykokta med fetaost till.
Lite har jag plockat/torkat här hemma idag, dagen började tidigt med att målaren kom och målade på lite missar. Sen lyckades jag somna om tills nästa snubbe öppnade dörren och ropade ”Hallå”!
Ja, hallå försökte jag svara hörbart, det där med nyvaken och rösten är ingen hit om man behöver lite pondus.
Så var jag vaken igen, gick upp, men han Hallåaren var inte kvar. Kanske körde han bara en vakenhetstest på mig och det gick ju bra. Vad han hade här att göra har jag ännu inte lyckats lista ut.
Sen kom den efterlängtade killen som tog bort dosan som gav dem tillträde till vår lägenhet. Jag var så uppåt när han var klar att jag gjorde en närmast indisk tackrörelse, ni vet händerna ihop framför bröstet och så en bugning. Jag gör så där ibland utan att tänka på det, och undrar om det kan vara en rest från tidigare liv, där den fina gesten var en självklarhet. Var och en är tokig på sitt vis, för mig är det en tröst att tänka karmiskt.
”Vi ses igen” är väl underbart att tänka, speciellt när man sitter på en begravning, där i kistan ligger bara skalet av den du var, själva du, själen drog som en avlöning när du tog ditt sista andetag i detta liv. För mig har det varit något som lugnat ner mig på begravning, hjälpt mig med en distans som gör att jag känner att jag ”klarar” begravningar lite bättre.
Igår fick jag mina nya sandaler, snyggisar i rött och inte Birkenstock utan snyggsandaler. Men … skor som gör pruttljud är ingen höjdare, kan ni se mig skrida in i kyrkan till morgondagens dop, i mina nya skor som låter som ett rumphål utan resår.
Nej, det går bort och nu funderar jag över att sätta plåster i dem, läste om en som satte tunnaste trosskydden i pruttskor. Nu har jag inga trosskydd i min ålder och framåt är det nog Tena som tar plats i jättetrosan och den får garanterat inte plats i några pruttande skor överhuvudtaget. För er som oroas av bilden av mig med mina jättetrosor med Tena för att hålla tätt, kan jag meddela att jag ännu är Tenafri tack o lov. Men trosorna de är rediga doningar som jag trivs i. Hahahaha!
Ha de så fint i helgen alla härliga vänner ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s