Ibland undrar jag hur planeterna står, eller slår en i skallen. Tänk er barnbarnet, hon 4-åringen, innan de kom hit slog hon tänderna och tandköttet i och fick besöka tandläkaren akut. När hon ligger där i stolen ser mamman en vit ring runt ett rött märke på hennes ben i det starka ljuset från tandläkarens lampa. Det blev till att åka akut direkt till doktorn som konstaterade borrelia och skrev ut penicillin.
Idag när gubbsen spelade golf skulle vi fika och ha det mysigt … min dotter bakar en kladdkaka till kvällskaffet och 4-åringen lägger handen på spisplattan fast mamman sa att hon skulle akta sig. Det blev ju ett elände av gråt och tandagnisslan, på min väg ner till fikat tittar jag snabbt till vår rosenbuske, nyköpt och vår första med omsorg vald som vi har följt med knopparna. Nu hade knopp två slagit ut och jag följer den varje dag.
Men min rosbuske hade inte en blomma, alla var borta och jag bara visste vem som var skyldig. Efter lite prat hit och dit, ”förlåt mormor”. Så gör hon aldrig på deras tomt hemma och jag kan inte hjälpa att jag blev ledsen, riktigt ledsen, men jag gjorde inget stort av det. Aldrig mer kommer jag att känna så för en ros, min första, vår första för maken blev lika ledsen han. Nästa år får jag hoppas att det kommer nya knoppar.
Klart det blev en tur till akuten med brännskadan, hem kom hon med ett stort bandage, 2:a gradens brännskada. Vojne, det kommer bli besvärligt med högerhanden, byte av bandage om två dagar, inget badande och ett pyssel med det mesta.
Livsglimtar 
Stackars barn! Hoppas att både hon och rosenbuskarna får det lite lugnare framöver
Äsch, ungen gick det ingen nöd på. Hon var varken lessen, rädd, arg eller något överhuvudtaget. Ingen som gick loss på henne mer än att jag ville att hon berättade att det var hon.
Det var mycket elände på en gång 😦
Ja, visst lyckades vi få ihop en redig omgång. 🙂