Det var då själva f …

Rastlös och trött, knasigt när man inte vet vad man vill. Igår la jag mig vid 21.30 tiden och då vet vi att jag är sjuk. Sov till tio-tiden imorse och kände mig som en död sill.

Int e ja frisk int, tre dagar efter att penicillinkuren för UVI var slut så tog det sats igen. Kan bara konstatera att precis hela vår gemensamma semester har jag varit sjuk med start veckan efter midsommar med luftrörsinfektionen. Jag känner mig sänkt och är gråtmild som jag vet inte vad, innerligt trött på att aldrig må bra, aldrig orka riktigt.

Men vi har ätit mycket god mat och haft sällskap sista veckan av dotter med familj. Det har varit trevligt på många vis, men så skönt när de åkte hem, så jag får vara i lugn och ro. Ni vet det ska ätas, fikas, pratas och lillfian som ränner in och ut till mig mest hela tiden. Jag blir lite full i skratt för igår stod hon ofta på altan utanför fönstret tittade in på mormor som låssades sova räv. Om jag så mycket som kisade hade hon direkt frågar ”Får jag komma in mormor”? Mormor ville bara ligga där helt för sig själv. Ungar är så olika och denna tös är minst sagt intensiv och kräver mycket uppmärksamhet, inte så bra kombo när man inte mår bra. Så jag då som inte hade riktigt lust att säga ifrån, hon och jag ses nästan aldrig till vardags, vi bor inte grannar precis.

Själv har jag nog tagit första pris i tråkighet, mest bara suttit och gått och lagt mig i soffan för återhämtning. Vi har åkt till affären, två gånger till VC och både lämnad massa blodprover och så klart urinprov. En fika på Svanberga värdshus var all utsvävning som bjöds när sista penicillinet hämtades. Är väl inte konstigt att man blir deppig. Nu har vi storstädning i stugan imorgon, golv ska skuras, lite mattor och duschdraperi ska tvättas, så det är fint och välkomnande nästa helg när vi kommer igen. Maken har fixat med jord och sått sista delen av gräsmattan framför huset, han är verkligen flitig.

Under dessa fyra veckor har han satt ”kjolar” på däcket, vilket har varit ogjort lite för länge, men nu ser det fint ut. Sen har han skrapat och målat huset, bara en kortsida kvar då han behöver hyra något att stå på, vi har källartak över källartrappan och det gör det svårt/omöjligt att stå med stege och måla. Sen har han målat det vita runt fönstren. Vilken tur att han finns i mitt liv, han gillar att hålla på, fixa på tomten och huset säger han.

Inte än, men när jag har kommit igen efter sista penicillinkuren så ska jag anmäla mig till ”sittgympa” på gymet hemma. Jag såg ett TV program där läkaren sa till en opererad kille att han var tvungen att komma igång, inte ligga där och tycka synd om sig själv, för att det var jobbigt att komma igång. Så jag har funderat på det … tänk om jag har fastnat och kan komma loss? Nu har jag ju prövat allt genom åren och sjuk blir jag varje gång jag försöker komma igång. Man har inte fibromyalgi för att det är kul. Så sittgympa blir att smyga sig på, nästan känner besvikelsen över att även det blir i mina drömmar, men testa ska jag.

Äsch, är så tråkig att klockorna stannar, så hej svejs för denna gång.