Tänk att helgen gick i turbotakt med god mat, sonen grillade en stor, hel lax proppad med smaker och vi hann sitta ute hela kvällen, utan det regn som formligen hängde över oss. Ungarna lekte och for runt som ungar gör och jag hade en skön helg fast mina tidigare tankar inte visade på något sånt.

Det är väl så när man skriver nära och personligt att det inte är lösningar jag är ute efter utan mer en helt egen process av tankar som jag bearbetar med att skriva ner dem.

Andra kan nog tycka att situationen kanske verkar tuff, men det är både ni och jag vana vid, genom åren händer det alla personliga saker som man måste ta sig igenom. Jag är över 60 nu och har löst mängder av problem genom mitt liv, egna och andras. Jag är bra på att lösa problem, vilket kanske är svårt att tro när jag skriver om getingboet som surrade i min skalle just då.

Om ni skrev om det som rör sig i er när själen får sina smällar, när besvikelser gör att det blir svårt att andas. Om ni då satte er ner och skrev, så skulle era rader kunna se ut som mina gjorde, raka, råa.

Idag är jag hemma igen och livet har en underlig förmåga att rulla vidare, något inom mig är nytt. Något jag kommer behöva lite tid för att smälta, men med min livskunskap vet jag att det med tiden lägger sig i någon vrå och skvalpar runt.

Så funkar jag.

 

 

 

 

6 thoughts on “

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s