I väntans tider

Så jag har väntat på grabbarna som skulle komma hit och lufta elementen, vi har nu levt i 16-17 grader inne i flera veckor och jag kan lova att det inte har gjort ett dugg gott för min, just min kropp. Straxt före fyra dök de upp med specialnycklar och en liten burk att samla upp det som kommer ur elementen. Underbar känsla, tänk att slippa tjocka koftor, tofflor, torgvantar och värmedynan som faktiskt har gjort att jag har överlevt, det känns så. När man är sjuk, gammal eller inte rör sig så mycket inne behöver man ha över 20 grader för att inte frysa.

Under tiden jag har väntat så har jag läst en av mina egna böcker del 3 av 6 och det är lika roligt varje gång att ta en i högen, tror det är tolv. Att se hur tankarna gick och händelser mellan 2009-2016 är faktiskt spännande.

Jag knarrar ännu av kroppsliga besvär och humöret följer den nedåtgående trenden, är väl inte konstigt att bli deppig. Veckan började med mammografi, det gick ju som väntat bra fast det inte är min bästa gren. Detta dragande och hoptryckande gör mig alltid snurrig och svettig, ont gör det. Jag bad direkt om en stol och det fick jag vilket gjorde att det hela gick bättre än vanligt. Nästa vecka ska jag in på rundsmörjning till gynokologen, ska bli skönt att beta av den delen. Senare i höst blir det till att springa på bentäthetsmätning pga kortisonet jag äter. En tur till hudavdelningen, de kollar efter hudcancer som immundämpande medicinerna kan ge mig.

Det händer saker runt om i min värld, ettåriga barnbarnet har fått en cellförändring på ett finger, operation och provtagning på ”vårtan”. Blir även eventuellt  hudtransplantation, inte räcker huden till att täcka ett så stort hål på ett så litet finger. Oron burrar liksom inne i mig, så liten ska väl inte behöva få något otäckt besked. Tycker så synd om föräldrarna deras oro och väntan på att få besked.

Äntligen fredag, maken kom hem från München igår kväll och konstaterade att den där enorma festivalen inte var så mycket att stå efter. Det var sånt oljud att de inte hörde varandra utan att skrika. De tog en öl och gick sen hem och la sig, på morgonen var han hes när han vaknade av allt skrikande. Lilla gubben sa jag, vi är för gamla för sånt där, därför gick du hem och la dig tidigt. Så skrattade vi gott.

Ikväll ska jag njuta av först skaldjur och någon god röra, sen ska jag långsamt vänja mig vid att lägenheten når en normal temperatur. Det ska bli härligt!

Trevlig helg på er alla som tittar in.

5 kommentarer på “I väntans tider

  1. Skönt att värmen kommit åter. Inte alls roligt att frysa, dessutom blir man så lätt kissnödig (detta är dock en högst personlig reflektion).
    Önskar dig en varm och skön helg och om det drar om ryggen får väl maken värma dig. 🙂
    /Kram

  2. Inte blev det någon lyckad igångsättning av elementen, maken har varit och luftat alla igen, men det verkar inte göra susen, blir till att ringa på måndag och undra vad de har för sig. Sen får min make absolut inte värma mig, han känner av sin hals och småhostar. Har väl hämtat några fina nya baciller från Tyskland, som han säker bjuder mig på. I natt får han sova i gästsängen och jag bara hoppas att jag klarar mig. 🙂

  3. När vi hade liknande problem i vår övernattningslägenhet berodde det på ett läckage som gjorde att det var för lite vatten i systemet. Att lufta elementen hjälpte inte då

  4. Jag ringde nyss till kontoret och sa till dem att om det är något fel på det nya systemet så kan de väl tala om det, man blir ju tveksam till om det verkligen är att någon granne inte är hemma och har oluftat element. Jag ska börja jaga upp mobilnummer till grannen och se om jag kan få hem dem eller deras nyckel till förvaltaren.

Lämna ett svar till livsglimtar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s