En helg i takt med sonfamiljen, det plockas svamp, rensas, fräses ur och fryses ner. Det grävs grop, hälls ner grus och byggs cirkel med sten runt om till en eldstad. Sen när mörkret föll, långa pinnar med marshmallows att grilla, massor av skratt och prat, lite spökhistorier, bjuder på min sedan barnsben, blodet droppar, blodet droppar, tar upp sin kniv och petar naglarna och ungarna somnade en efter en i det varma ljuset från eldstaden. Trötta på spring i skog, svamp, pick-nick, upphittat skelett från älg, all spänning tar ut sin rätt och lugnet la sig över oss och vår tomt.
Den nöjda men ledbrutna lilla, lilla farmorn hasade in i den lilla, lilla stugan och kröp upp i den lilla, lilla soffan med den lilla, lilla muggen kaffe. Så kan det vara och njutas fast förkylningen gästspelar en helt vanlig ljummen höstdag och vindstilla kväll.
Idag är kroppen krokig och jag betraktar städandet, det samlas ihop leksaker över tomten, lillstugan skuras ur med nit, det äts en grillkorv till lunch på pinne vid nya eldstaden, sen bär det iväg till äldsta grabbens fotbollsmatch.
Kvar blir tystnaden och klockans tickande på väggen, höstens färger virvlar förbi i en evig längtan av löv möter jord.
Vi samlar oss och städar ur, fint ska det vara till nästa gång vi kommer.
Att samla generationerna runt en eld, grilla, berätta spökhistorier, låter som en varm och härlig samvaro. 🙂
Det var verkligen mysigt, det milda vädret, vinstilla, bara lite sus i träden då och då och så elden så klart, alltid lika fascinerande för både vuxna och barn.
Underbart foto. Verkar jättetrevligt att umgås så
Det var så mysigt, sonen har gått och klurat på detta.