När jag ger upp efter timmar av tungt borrande muttrar jag för mig själv, hasar mig ur sängen, mot rullgardinen. Helt förblindad tittar jag, kisar jag ut i sol som slänger sig över mig. Nää, det där starka ljuset vill jag inte se som nyvaken, passar bättre med normalt novembergrått.

Är så gruvligt trött på hantverkare i huset, först gör de det de ska, vilket de började med i början på året, huset är som en lång limpa med sex portar, min ligger i mitten, sen börjar de om i vissa lägenheter där allt tydligen har misslyckats.

Redan i april flyttade jag ut till landet och var där i några månader för att överleva det värsta oljuden från renovering av badrum och dragning av ny el i lägenheterna och som extra, nytt ventilationssystem som har sin adress ovanför vår lägenhet, som om det inte var nog renoverar de taket vilket de har hållit på med som lax på moset. Nu är vi inne i november och de borrar ännu som galna, jag fattar inte vad de pysslar med? Ett är säkert, mitt psyke mår inte bra längre av alla dunsar, spikningar, borrande, hasande, bilande ljud. Entrén håller de också på med, helt nytt ska det bli med målat trapphus, när de nu kommer så långt. Så ringer telefonen och hudmottagningen ringer och vill boka in mig, de har fått remiss om ett besök.

Nu suckar jag för mig själv, man ska vara frisk för att vara sjuk, de säger vi alla lättvindigt när det passar, men själv mår jag skunk och orkar, klarar inte av alla dessa förbannade turer till sjukhus, labb och vårdcentralen. Ibland känns hösten som ett slags maratonlöp när allt ska kollas upp för hundrafuttifjärde gången. Jag har redan hunnit med mammografi, gynekologen, vanligt cellprov och fick remiss till specialist på annat ställe, blodprovstagning, läkarbesök på njurmottagningen.

Nästa tur är nu först att ta influensavaccinet, sen hudmottagningen, måste kollas då medicineringen lätt ger hudcancer. Sen ska jag ringa min VC läkare och be henne skicka en remiss för blodprovstagning av sköldkörtelns funktion, allt enligt min njurläkare. Ska till sjukhuset en dag för att tappas på blod har för högt Hb. Sen ska jag förhoppningsvis i samma veva få intravenöst järn för lågt järnvärde, fråga mig inte, jag blir inte klok längre på alla turer.

Insåg att torsdagen blir en sån där sjukt galen dag när jag får ta taxi för att orka allt vilket jag gjorde förra veckan vid besök på sjukhuset. Färdtjänst? Glöm det, då ska man antingen vara av tidigare generation som då ännu lättvindigt fick fördtjänst eller så ska man nog vara närmast död för att få det i nutid. Så det är till att betala själv eller svimma och må mycket dåligt i kollektivåkandet, nää, jag har inte körkort.

Nu för tiden gör inte njurläkaren det som andra läkare anser som sitt jobb med min kropp. De delar upp kroppen i olika bitar som de har ansvar för, mest handlar det om pengar/utgifter för mottagningarna. Om jag sitter hos njurläkaren skriver hon ut den medicin som specifikt bara handlar om njurarna, då går receptet på deras konto. Om hon skriver ut en medicin som ser till att en annan del av kroppen håller sig frisk så belastar det deras mottagning, vilket de inte vill, jag blir inte klok på det hela. Så det blir massor av spring, samtal hit och dit och jag blir bara trött.

Nu har jag klämt ur mig ett rörigt och urtråkigt inlägg, fast solfan skiner. Hade bra nu!