Inte för att jag riktigt orkar det, mest för att jag vill och har lärt mig att fläckvis vara lite smart med orken, så ser jag nu tillbaka på en hysterisk vecka. Det har passats små barnbarn, umgåtts med det äldsta barnet och planerat födelsedag för min mamma, varit till landet, bjudit yngsta sonen med familj på middag, varit på hudmottagningen och fått några födelsemärken borttagna för säkerhets skull och så kalaset då för mamma på söndagen på väg hem från landet.

Denna vecka har fått smyga igång, orken tog slut i måndags och värken nockade mig, men nu är jag snart någotsånär igång igen. Imorgon ska jag till frissan, hon får tvätta håret och föna till det, jag fick ett födelsemärke borttaget som är precis vid hårfästet vid örat så jag behöver hjälp med att tvätta håret utan att blöta ner stygnet och såret. På torsdag börjar galenskapet igen, till distriktsköterskan och ta bort stygnet, de andra ska sitta en vecka till, på samma gång ska jag få influensavaccinet och sen gå till labbet och lämna ett blodprov. Nästa vecka ska jag till njurmottagningen och tappas på blod med för högt Hb samtidigt som jag förmodligen kommer få intravenöst järn för för lågt järnvärde. Efter det vill jag inte träffa någon mer vårdpersonal på länge.

Imorgon var det tänkt att dottern med minsta pyret skulle komma hit men entrén är avstängd, de lägger in golvet nu vilket gör att vi får gå in i grannens port, ner i källaren, gå i gången och upp i vår hiss. Låter inte klokt att ställa in besöket, men det är precis så här min ork beter sig. Vi bokade om besöket till nästa onsdag och det är så klart den morgon jag ska tappas på blod, brukar bli en yrslig dag. Men så där är mitt minne, helt hopplöst vissa stunder andra kan det glimma till och vara både till stöd och glädje.

För övrigt känner jag mig mest tom och tråkig, har ingen större lust att skriva, eller för den delen att äntligen städa klart i hobbyrummets högar, eller rensa ur min garderob, sortera ut pocketböcker som ska lämnas till korridorsbiblioteket på mitt sjukhus, ta ner gardinerna, ringa och boka fönsterputs, det sista har jag hållit på med i flera veckor, hur svårt kan det vara att samla sig, fokusera och få något gjort? Som om skallen ligger i en korg på sidan om, helt omöjlig att få kontakt med. Det finns bara en sak jag alltid verkar klara av och det är att sticka vantar och strumpor, så lätt att sitta rakt upp och ner med stickorna.

Så nu jag fortsätter jag kvällen med mina stickor …