Sitter och tittar på Kalle Moraeus program, nu känner jag igen mina föräldrar i mitt eget liv, sittande här och tittandes på puttrande trevliga program på TV. Så jag led under uppväxten av alla tråkiga program de glodde på, vem minns inte Allsång på Skansen med Bosse Larsson? Han Broman var väl en av de värsta de glodde på, han med Musikfrågan, så tror jag det hette.
Ett rockband Electric boys sätter igång och kameran sveper över publiken som gungar, klappar i takt … det är då jag ser det, publiken är inga ungdomar och de diggar rock! Ser framför mig hur det kommer att se ut eller snarare låta på ålderdomshemmet om 10-15 år. Hoppas det finns valmöjligheter när det är min tur att flytta in, rockavdelningen får klara sig utan mig, skulle vara mer passande med soul för mig och allsköns blandning, allyssnare som jag är.
Uppväxten var full av musik, föräldrarnas fester med Frank Sinatra och all den underbara musiken som var så dansant med storband. Jag sjöng med på hemsnickrad engelska och fick virvla runt i dansen stående på pappas och andra vuxna mäns skor.
I vardagsrummet hade vi en stor radiogrammofon där jag spelade klassisk musik och annat när jag kom hem från skolan, basen var tung och mäktig i Sixten ton och ljudet kunde jag dra på utan att störa någon. Vem minns inte Svensktoppen och Tio i topp, ordningen jag hade på låtarna och glädjen att sjunga med. Körsång, frökens trampande på orgeln varje morgonsamling, fiolövning och med tiden folkdans och discodans, egen familj med fester och dans. Nästa generations ungar stod på pappas skor och svängdes med, inte som förr, discodansen frigjorde egen svängom.
Hemmafrun som städade och donade med musik ständigt och jämt. Men sen hände något med mig, jag började lyssna på P1 och spelade mindre och mindre musik. Min dotter sa för en del år sen, ”vad hände, du slutade spela musik och sjunga?”
Ja, vad hände? Jag har inget svar, vet att jag sjunger med glädje de få gånger jag sitter i en kyrkobänk, i bilen på väg till landet och enstaka gånger när musiken på TV drar mig med. Vem vet sånt om sig själv, det talade ordet fick svängrum, jag ville lyssna till folk som kunde både berätta och informera, lystet lyssnade jag som bästa tänkbara student på just P1 och nu på poddar och kunskapskanalen på TV.
Livsglimtar 
Ha ha.. ja du, ålderdomshemmen några år fram i tiden är nog inte riktigt samma sak som de är nu 😉
🙂
Jag har just återupptäckt musiken – har skaffat mig ett par bra trådlösa hörlurar och jag njuter. Min musik var också borta några år, men nu är jag glad att den är tillbaka! Orden är därför inte satta på undantag… Kram på dig, sjung igen!
Jag läste om ditt musiklyssnande, gör mig glad och kanske öppnar det sig för mig med. Kram ❤
Precis så har det blivit för mig också. Mindre musik och mer prat. Fast jag älskar att lyssna på musik. Jag har även börjat tycka om tystnaden och slutat ha på radion hela dagarna. Konstigt att det blivit så.
Kanske hör det till åldern eller är det ett nytt samhällsfenomen, det är ju sånt oljud där ute ”mitt i smeten”.