Med en släng av fåfänga beställer jag en bralett i hudfärg. Väntar på leveransen som jag själv hämtar ut i affären närmast mig dvs vårt centrum.
Väl hemma klär jag av mig för att rätt snabbt bli frustrerad på mig själv. Men hur tänker jag när jag tror att en mjuk Bh med en bred spets under bysten skulle sitta på mig överhuvudtaget?
Förr med praktiskt taget ingen byst och platt som en pannkaka under bysten, så tjusig en bralett hade suttit på mig då.
Då ja, nu blev det en typ av strypsnara av spetsen som bara kanade upp och låg där irriterande korvig under bysten.
Magen modell ”slutet av graviditeten,” svälld av kalorier och uttänjd av tidigare påsdialysen.
PD kallas det i njursvängen, lätt sagt, en slang inopererad in i magen, som jag öppnade och släppte in flera liter dialysvätska in i, som fick ligga där och med sin sockerblandade vätska suga åt sig de orenheter som vi normalt kallar kiss. Efter fyra timmar kopplade jag min slang till en tom plastpåse som låg på golvet och öppnade så att kisset filtrerat genom bukhinnan som ett membran, rann ner i den tomma påsen och sen koppla på en ny påse med dialysvätska som åter rann in i magen, om och om igen. Allt för att hålla mig vid liv.
Jaha, braletten var ingen höjdare klädmässigt och jag som många andra intar Nobelmiddagen liggande i soffan. Det är fascinerande att se hur vi upprätthåller klassamhället, med Ers majestäter, kungligheter, utvalda digniteter går fint att höra till spektaklet bara du har gott om flis som du kan donera till forskningen. Pengar är alltid svaret på allt i hur du tar dig fram i kretsar, riktigt med stålar kan överbrygga vilka plumpheter som helst.
Men vi andra som kanske drömmer om allt det där goda livet med överdåd av allt en liten mänska kan drömma om, vi vet ju någonstans inombords vad äkta liv är gjort av.
Att njuta lyx i liten skala här och där, så njutbart att man får nypa sig i armen av det stora att få vara med om slikt.
Den lyckan följer inte födda med silversked, det är en gåva vanligt folk fått med sig i livet.
Så varför sitter jag här och tittar på Nobelfesten? Det är så fint att se hur de smyckar salen som jag som barn flera gånger fick fira julgransplundring i med mormor, mamma och kusiner tillsammans med massor av festligheter för ett barn.
Blommorna, dukningen som i år var fullständigt ljuvlig, vilka blommor, obeliskerna av kärnisen som långsamt smälte och vattnade blommorna, så genialt tänkt.
Jag som inte är så förtjust i att klä upp mig njuter av klänningarna som andra kvinnor sveper runt i. Snitt, färger, fall och passform.
Den absolut mest outstanding, vackraste klänningen gled Alice Bah Kuhnke in i.
Så tjusig och samtidigt så fånig i sitt veckade papper för att inte för en sekund låta oss glömma hennes Stora miljömedvetenhet.
Det var med illa dold förtjusning jag såg att hon inte kunde stoppa in en tugga utan att hålla undan pappersdraperingen från kroppen.
Varje gång hon vände sig åt ett håll och pratade, så fungerade pappersvingarna som oförskämda skärmar som höll ena bordsgästen isolerad en stund.
I min soffa som betraktare av spelet känner jag mig nöjd med att vara just en betraktare. Att slippa vara en av digniteterna, känner så stark med alla kvinnor i blickpunkten som jag mest känner att jag vill mata. De väcker modersinstinkten i mig och jag vill säga kom i min famn, se här, vi lagar lite mat tillsammans och lägger allt till rätta. Aldrig mer behöver du vara yr av svält, inte ta dig fram på beniga ben och vifta med stickor till armar. Här ta en efterrätt till, lita på mig.
Nobel
Livsglimtar 
Jag gör som du, njuter av att se andra klä upp sig (eller så njuter jag av att fnissa lite åt vissa skapelser). Jag gillar ju inte att klä upp mig själv, känner det oftast som att jag ska på maskerad eller så.
I min värld så är nog den största lyxen att få vara mig själv utan att fundera vidare över det. Något som ingen av deltagarna på nobelfesten kunde unna sig igår. Vissa av dom kan nog sällan eller nästan aldrig unna sig den lyxen. Själv unnar jag mig den varje dag 🙂
Så klok du är, så rätt du har, vissa får nog sällan eller aldrig vara sig själv. Tänk att sitta vid en så lång middag med ett träskaft till bordssällskap och så ska man likväl lyssna och vara trevlig, fast man lika väl kunde falla ihop med skallen i soppskålen av leda. 🙂
Vet inte om jag är så klok – om det finns det nog de som tvistar 😉 Men jag tänker att det inte kan vara ett kul liv att vara påpassad hela tiden. Hörde så sent som idag från en diplomatdotter (mycket vuxen vid det här laget eller vad man ska säga om 60+) om hur det var när hon gick i skolan någonstans i Europa (nån internationell variant) där vissa inte hade någon som helst kontakt med sina föräldrar utan bara med ”nannys” och liknande. Gott om pengar – visst, men sen då…
Det var någon som sa att detta är dockhus för vuxna och det kan nog stämma. Bah’s klänning hade gjort sig bra mycket bättre om hon bara haft – ja vad nu man skall kalla det hela – som cape och hakat av sig den vid middagen, för det var en snygg klänning under som tyvärr inte syntes så mycket. Jag hade aldrig fixat att vara royalty 🙂 Tänk så mycket eländes tråkigt de måste genomlida, skall se intresserade ut och inte börja gäspa… förvisso får de apanage men ändå. Men jag uppskattar Victoria. Vilken resa hon har gjort. Minns min spontana förfäran när hon kom ner för trappen när hon hade ätstörningar. Förvisso blev det väl en vändning för henne så det var väl någon mening även med det.
Log för mig själv när jag läste om din BH-frustration. Gett upp långspets under för som sagt, det rullar upp sig då kakhyllan på mitten är rund. Inte fått ordning på bygelvarianterna heller då det för det första inte är mycket att lägga i, byglarna borrar in sig i bröstbenet och då magen gör sitt så har det hänt att det sagt flopp och BHn har släppt under och flippat upp 🙂 Finns säkert rätt modell för mig också men som det är nu har jag blivit fånigt känslig för sömmar, resårer och annat som skall borra sig in i skinnet samt spetsar som kliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiar. De kan vara mjuka och fina på utsidan men på baksidan är det billigare fix. Så jag brukar ha dem ut och in. Hittade BH-liner i en av billighetskatalogerna som man sätter under resåren och det har klarat skivan. Nåja, man löser frågan så gott man kan.
Vi får kämpa vidare, en dag i taget. Själv är jag lite tankspridd då jag kl 13 skall på första återbesöket hos neurologen och förhoppningsvis få svar på min oro och alla frågor. Samt, min största issue – få börjar köra bil igen.. 6 mån är en lång tid kan jag säga. Borde räcka. Om inte vill jag ha reda på varför, räknar de med att det skall eskalera ?? Ja det är mycket som snurrar, men det blir som det blir, annars får man väl gilla läget på något sätt 6 mån till.
Hoppas att du får en skaplig vecka. Ta hand om sig.
Skönt att höra att jag inte är ensam om att bli torterad av olika Bh:ar. Jag vill också ha dem mjuka, men det betyder ju inte att de ska åka upp över bysten om jag sträcker armarna uppåt, eller att de ska skära mig mitt itu under bysten, eller skära ner och dela axlarna i två delar. Dessa jäkla byglar, de går bort sedan länge, virrar sig lösa i tvättmaskinen och kan ge höga kostnader när de förvirrar sig in i tvättmaskinens inre. Åå så det är idag du ska få veta, jag hoppas verkligen att det blir lite ordning på torpet med bilkörningen igen.
Ja, vi kämpar på och som sagt hoppas jag att du får bra svar idag. Kram
Anneri, jag vet inte hur man gör för att få detta fortsättningssvar under ditt svar, kan ju bara trycka på redigera typ din text.
Jag börjar nog bli tekniskt mossig 🙂
Rikemansbarn är ofta väldigt ensamma, det finns prylar, fina kläder, hus, semesterhus i utlandet, resor, allt matriellt finns i överflöd, med föräldrarna har sina liv med jobb och resor, det kostar på att uppehålla ytan. Barnen får andra ta hand om, internat passar föräldrarna fint, så det växande släktet kan knyta kontakter med sina likasinnade. Nu kan man inte dra alla över en kam, men vanligt är det med känslomässigt övergivna rikemansbarn.